Varrå? Tisdag?
Cyklade till jobbet. Slog fast att det blir iaf en mil om dagen. Bättre än inget! :)
Det var en sån dag på jobbet idag. Mycket skratt & käftslängande & en hel del musik o dansande!
Eftermiddagen minns jag inte riktigt hur den slutade...? Förutom att det blev massa mys med min fina kille i sängen. Strule, alltså! :)
Måndag igen då!
Inte så tungt att ta sig upp längre. Denna veckan är man på miljöcentralen tillsammans med fröken Falkman, Thomas & David. Mycket tomgods som trillade in idag efter denna storhelgen. Märker hur jag får många glada ansikten i min närvaro. Kanske man kan göra en liten skillnad med sin attityd mot andra...?
Cyklade hem från jobbet. Gick förhållandevis sakta eftersom jag höll samma tempo som Magnus som sprang bredvid. Väl hemma blev jag sugen på glass, så jag frågade Saga om vi skulle cykla till Lidl för att köpa lite. Det slutade med att vi cyklade till Forshaga, käkade mjukglass & sedan cyklade vi hem igen. Sammanlagt blev det då 3,6 mil. Bra jobbat Saga! :)
Nu ska jag ta tidig kväll.
Puss på er!
Lördag morgon
Bara jag som är vaken. Klockan är nio & om tre timmar ska vi vara hos Tobbe & Eva.... Jag skulle ge min vänstra arm för att få slippa idag när ångesten ligger tung & när attackerna avlöser varandra. 
Slits mellan att ställa upp för sin sambo & självbevarelsedriften. Hur ska jag dämpa ångesten? Hur ska jag göra för att ta mig igenom denna dagen? Ska jag helt enkelt säga att jag inte klarar av det? Vara en svikare & göra Magnus besviken eller kanske rentav sur? Vara så jävla osjysst & inte ställa upp en endaste dag? Hur ska han förstå att en sånhär sak nu utlöser en känsla av att drunkna i mig? Jag kan inte andas! Huvudet bultar, det knyter sig i mage & bröst. Det värker i hela kroppen! Jag tar gladeligen tillbaka njurstenarna om jag slapp denna psykiska terror. Förklarade jag någonsin för Marcus när jag mådde såhär? Förklarade jag hur jag upplevde det, eller sa jag bara att jag inte ville? Men även om jag förklarar... Skulle de förstå? Skulle de verkligen kunna sätta sig in i hur ohanterligt jag upplever detta?
Och jag vet så väl konsekvenserna efter idag... Jag dricker inte alkohol för jag tycker inte det är värt bakfyllan. Samma här, jag utsätter mig inte för såna här situationer om jag inte tycker det är värt den sociala bakfyllan som jag får. Men jag kommer ta allt jag förmår att smeta på ett leende & en utåtriktad personlighet & jag kommer spela med. Vara trevlig & sådär som jag förväntas vara. Men när jag kommer hem, så kommer jag låsa in mig på toaletten, kräkas av utmattning, ställa mig i duschen & gråta för att spendera kommande vecka med att vara introvert & bortstötande & extremt trött & tagen. Just för att jag måste göra en sådan enkel sak som att käka middag med några vänner när jag känner att jag är ur balans & verkligen hade behövt bara få vara & vara på en basal existensnivå....
Men men. Life sucks, then you die.
Önskar jag var sådär överdrivet social & "på gång" hela tiden. Spontant vill jag be om ursäkt för att jag inte är sådan. Men jag tänker inte be om ursäkt för att jag är den jag är. Jag är inte självisk. Jag försöker överleva.
Bipolär de Luxe!
Kommer till jobbet. Känner mig motiverad, säker & på gång. Leker skiftledare, kör truck, lastar lastbilar/släp, kör saker till de olika lagren osv.
Får min teleskärm bytt, får extrakörningar, så vid två ca börjar jag planera en resa till Sysslebäck med 4 tårtor med personbil. Hur skönt som helst! På vägen ToR dock, hinner jag vara nöjd, stortjuta, lycklig, njuta av tillvaron, grina igen & vara glad när jag parkerat bilen. Jag hann även med att vara vansinnestrött. Tar energi att pendla så i humöret, så nu är det att börja så smått igen på halva dosen & trappa upp vid behov.
Väl hemma bjuds det på kärlek, grillat & en kall (alkoholfri) öl.
Nu tar jag ett bad. Fräscha upp sig inför jobbet i morgon. Bara en brödtur med bussen till Åmål, men några extra kronor trillar in.
På lördag är vi bjudna till Tobbe & Eva på middag. Just nu känner jag - visst, varför inte! Så jag kan fortsätta min psykologiska analys. Men en annan av mig skriker absolut inte!! För jag är så dränerad på ett plan att jag inte orkar umgås med andra när jag inte jobbar. Therese myntade begreppet "socialt bakfull" på mig, för att sätta ord på hur jag blir. Skulle tusen gånger hellre åka ut till ön med båten & tälta & som jag sa till fröken Falkman "peka finger åt folket på land". Jag vill åka hemifrån en stund... Andas annan luft. Behöver inte vara speciellt långt, men ja.... Som sagt. Känslorna har hunnit svaja även under den korta stunden jag skrivit detta inlägget.
Nej, nu ska jag nog ta att duscha lite & sedan lägga mig. Snart ringer klockan igen! ;)
Dagen igår
Vaknade & kände att "nu jävlar". Kom till jobbet & bestämde mig för att vara skiftledare :P MaO, lade beslag på trucktelefonen, pekade med hela handen på mina lagkamrater denna dag & sade att idag ansvarar jag för telefonen & idag kör jag trucken! Klev i när jag började, var inte ut ur den många sekunder på hela förmiddagen. När jag lastade en lådbil & var inne på sista raden, så fick jag ett akut blodsockerfall, hjärnan slutade fungera - jag blev grymt yr & skakig. Som väl var så var Munish bredvid så han tog över. Minns inte hur jag tog mig där ifrån, har ett svagt minne av Emma som säger åt mig att ta en skiva wienerbröd & sedan börjar jag väl få något minne åter av/när jag sitter inne på transport & får i mig en matlåda. Klockan var då lunch & jag hade tydligen missat frukost & hela kitet. Dumt. 
Hur som helst, efter lunch; fortsatt truck. När jag kliver ur igen någonstans efter 15.00 så gungar hela världen.
Kommer hem efter att ha hämtat Ellie & råkat köpt lite blommor till senaste projektet & känslan av att jorden snurrar baklänges & lite som den vill, kvarstår.
Jaja, det blir bla när det blir målat. Nu ska jag bli som folk o cykla till jobbet. Klart, nu när det regnar! ;)
Aktiv tisdag!
Morgon, klockan ringer 04.00. Jag lyckas rasa ur sängen & får i mig lite kaffe & frukost.
Försöker göra som så att på Ellies veckor så kör vi varannan dag att den ene av oss cyklar till/från jobbet medan den andre kör Ellie. Jag började givetvis, i regn. Men det var då gott ändå! Regn luktar gott.
Kom hyfsat sjöblöt till jobbet. En kopp kaffe med Lennart & Bengt. Lite skitsnack med Daniel (alla har vi dåliga dagar. Skäll du, ibland behöver vi det).
Miljöcentralen, konstig stämning (gubb & tjejhormoner synkades & inte på det bra sättet.....). Hoppas att vissa bara hade en dålig dag. I morgon tänker jag ansvara för trucktelefonen, sitta i stora trucken & styra alla med stora handen. Det funkar inte som det var idag. Sen kan jag känna av att vissa försöker köra någon sorts maktkamp. Ärligt? Jag är den överlägsna här! ;)
Kastade ur Munish ur JDP:n så jag fick lämna bygget en stund. Mitt i city & hämta massa rullpall med varor till/från Mansion. Ut till Sundsta & hämta pall & vidare till Bergvik för att avsluta med att lossa på LC & slänga käft med Hasse.
Cyklade hem. Tog en lite längre väg. Hemma har vi besök av fina Rikke som tagit promenad med Saga, Max & Chippen. Vi fikar lite (kaffe & glass!) & sedan åker jag & Rikke med barnen & badar.
Ellie simmade, hoppade från bryggan & hade sand/vatten krig med mig & Rikke!
Sedan åkte vi hem, käkade bakad potatis med hemmagjord skagenröra & grönsallad. Ellie & Rikke sminkade varandra med blandad framgång!
Klockan blev mycket, men vi är ett gäng som kommer somna mycket gott i kväll...! :)
Måndag!
Tillbaka på jobbet, en normal arbetsvecka. Så himla skönt, men jag känner mig lite... Gammal? Eller...? Ärligt talat skiter jag i om jag upplevs som tråkig. Ja, det hade varit kul med en karatefylla. Men ärligt talat vet jag inte om jag tycker att konsekvenserna är värt det. Kände att OM det promt ska drickas, hellre en köksbordsfylla. Men absolut allra helst får jag mer ut av att ta en glas eller två till en god middag med trevligt sällskap. Jag vill ha kvalitet. Och hjärn-orgasmer. Ja, vissa blir kanske besvikna, men jag har kommit såpass långt att jag vet vad jag vill ha. Men faktiskt, alkoholen kan kvitta helt trots allt. Älskar Carlsbergs alkoholfria eller det där alkoholfria jordgubbsvinet. Men, ett glas black Tower en varm sommarkväll är inte dumt det heller... Summa sumarum; alkoholen är inget som helst måste.
Kan lätt bli att man tolkar galet här, men Saga har växt betydligt mer på 11 år! ;)
Nu börjar jag ta mig ut "på andra sidan" från min socker-avgiftning. Abstinensen lägger sig så sakta. När jag var & handlade så såg jag socker i allt! Men jag är ju inte slavisk. Jag vill bara inte ha missbruket. Klart att chokladkakorna ropade efter mig i kassan, men inte den endaste lilla bit smög med ut & jag är faktiskt nöjd att jag klarade av det.
Köpte med fullkornspasta (vi ska inte pina oss genom livet) & Magnus lät skeptisk när jag sa att det var den enda sortens pasta jag köpt med. Men han verkade gilla den!
Försökte löpträna, men min gamla skada protesterade, så jag försökte köra lite intervaller, men kom fram till att det var bättre att gå i rask takt istället. Inte speciellt långt blev det heller 3,87 km, men tänker ändå att det är bättre att jag gör något alls & börjar någonstans än att ligga o jäsa på soffan. Ca 10 min/km, får skylla på mina korta ben!
I morgon ska jag cykla till jobbet. Ser fram emot det :)
Kan lätt bli att man tolkar galet här, men Saga har växt betydligt mer på 11 år! ;)
Det var snarare Maria med Saga i famn & Maria 11 år senare med Sonja :)
Så hade det gått några dagar
Gått YKB utbildning ute på Caland & jag är faktiskt inte partiskt när jag säger att Reimond gjorde ett toppenjobb! Vi hade jättetrevligt & det var ett gäng sköna snubbar med. Extra plus var det att få pussa på Ellie två mornar :)
Ellie hjälpte mig att slipa,
hon hjälpte mig att måla,
vi tog en sväng ut i skogen & hämtade material :)
vi skalade den & högg av utstickande grenar,
hon hjälpte mig att måla,
o vips så hade en ful IKEA-gardinstång bytts mot en lite roligare :)
När vi ändå höll på, slog vi sönder en icke godkänd lastpall, slängde på lite färg & byggde en ny fönsterbräda. Valde att inte slipa ned den för att få en lite ruffigare stil.
Denna helgen skulle fått i festens tecken, men någonstans missades detta med Ellie & barnvakt. Visst, det hade varit skitkul att festa med gänget!
Men, jag tror ändå att det fanns en mening med det....
Så idag, medan Magnus roade sig med att springa Karlstadloppet, så (förutom cykling & promenad med katterna) lekte jag & Ellie Ernst de Luxe! :)
Ernst & Lill-Ernst :)
Den bipolära toppens fördel
Oups. Tröttnade på vår svankande kökshylla, så jag byggde visst en ny.
Lite gammal (ej eur) lastpall, lite våld, lite slipa, lite såga, lite skruva, lite måla & vips. En ny hylla i lite mer skrovlig, lantlig stil :)
För & nackdelar
Ska testa att dra ner på medicinerna. Doktorn säger att om man kan under sommarhalvåret, så är det bra.
Jag märker hur jag går upp i en "topp". Inga extrema som jag tidigare fått, men jag märker skillnaden. Topparna kan vara bra med kreativitet & energi! Nackdelen med att ha ultrarapida episoder är att det (obehandlat) gör att jag rusar i höjden & sedan kraschlandar. Jag märker av det på mina drömmar (intensiva, mardrömmar). Jag älskar när jag har energin & inspirationen, tänk om jag kunde ligga på denna nivån som jag gör nu, hela tiden? Men jag vet att konsekvenserna kommer. Fördelen nu, är att jag är medveten & "är med på det".
Får väl försöka
Men på sistone har det varit för mycket. För mycket ljud, för mycket som händer. För mycket liksom. Inte nödvändigtvis dåligt, men jag är dränerad. Kropp & sinne har ännu inte återhämtat sig.
Det var ett tag sedan jag skrev. Allt & inget har hänt. Trivs att vara tillbaka på jobbet. Känner mig trygg i mig själv & den jag är. Märker att mina drömmar processar det förflutna & "gör upp" med spöken (inte spöken - spöken).
Ångest kommer i attacker. Insikt i vad illa jag gjort människor som jag håller av.
Sådan otrolig sorg....
Tyvärr kan jag inte göra något åt vad som varit. Jobba varje dag med att bli en bättre jag. Lära sig av allt.
Jag antar, nu när kroppen kommer ikapp, så propsar även sinne & själ på att få läka, komma ikapp, rensa & växa.
Jag.
Vad konstigt det låter.
"My name’s blurry-face and I care what you think". Så träffande. Snälla, tyck om mig! Bad den identitetslösa lilla varelsen.
Jag är stark. Ödmjuk. Jag bugar mig inför det stora. Men jag tänker inte be om ursäkt längre. Jag tänker tillåta mig att röra mig framåt. Tänker inte "passa in". Tänker vara jag. Vara ärlig & sann mot mig själv.
Men om ni vara visste vilka fundamentala förändringar som faktiskt skett! Små, närmast osynliga för de flesta, men de har förändrat allt.
För var allt på mina villkor. Livet var orättvist muttrade jag inifrån min offerkofta. De stora, trygga personerna som skyddade mig gjorde även att jag inte tog mig någonstans... Försökte jag gå ur cirkeln, drogs jag tillbaka. Till det välbekanta, "trygga", det som var då som det skulle vara. Växt inte. Ändra dig inte. Utveckla dig inte. Stanna där & var som du alltid har varit & lyssna till oss när vi mantrar; "Det är såhär du är, såhär du alltid varit & såhär du alltid kommer vara."
Fast jag vägrar. Jag är trygg att stå på egna ben nu. Och jag vet att jag bara är på väg att bygga min potential. Att våga! Att utmana mig själv. Visst, som ett dåligt exempel; repelling, atmos fear, höghöjdsbanor, dykning, Oblivion, höjder, flygplan. Att trotsa mina rädslor!
Senast; jag körde & backade in en kärra med lastbilen. Jag vet att det inte var ett släp & att kärror är lättare! Men min instinkt skrek i panik, men jag gjorde det ändå. Skitsak för er, men jättesteg för mig! Saker som jag drunknar i panikträsket annars, men nu blundar jag & tar steget ändå. För mig är det stort!
Nu blev det ett sådant där flummigt inlägg igen. För mycket tankar som rör ihop allting. Men, jag skriver faktiskt för min skull. För att få ventilera & sätta ord på alla röster.
I morgon blir det förmodligen tomgods. Resten av veckan, tillbaka till Caland för lite YKB (eftersom senaste kursen blev avbruten pga min lilla minisemester på CSK).
Ha det gott alla!
