tellhim

Det var ett tag sedan jag skrev. Allt & inget har hänt. Trivs att vara tillbaka på jobbet. Känner mig trygg i mig själv & den jag är. Märker att mina drömmar processar det förflutna & "gör upp" med spöken (inte spöken - spöken).

Ångest kommer i attacker. Insikt i vad illa jag gjort människor som jag håller av.

Sådan otrolig sorg.... 

Tyvärr kan jag inte göra något åt vad som varit. Jobba varje dag med att bli en bättre jag. Lära sig av allt.

Jag antar, nu när kroppen kommer ikapp, så propsar även sinne & själ på att få läka, komma ikapp, rensa & växa.

Jag.

Vad konstigt det låter.

"My name’s blurry-face and I care what you think". Så träffande. Snälla, tyck om mig! Bad den identitetslösa lilla varelsen.

Jag är stark. Ödmjuk. Jag bugar mig inför det stora. Men jag tänker inte be om ursäkt längre. Jag tänker tillåta mig att röra mig framåt. Tänker inte "passa in". Tänker vara jag. Vara ärlig & sann mot mig själv. 

Men om ni vara visste vilka fundamentala förändringar som faktiskt skett! Små, närmast osynliga för de flesta, men de har förändrat allt.

För var allt på mina villkor. Livet var orättvist muttrade jag inifrån min offerkofta. De stora, trygga personerna som skyddade mig gjorde även att jag inte tog mig någonstans... Försökte jag gå ur cirkeln, drogs jag tillbaka. Till det välbekanta, "trygga", det som var då som det skulle vara. Växt inte. Ändra dig inte. Utveckla dig inte. Stanna där & var som du alltid har varit & lyssna till oss när vi mantrar; "Det är såhär du är, såhär du alltid varit & såhär du alltid kommer vara."

Fast jag vägrar. Jag är trygg att stå på egna ben nu. Och jag vet att jag bara är på väg att bygga min potential. Att våga! Att utmana mig själv. Visst, som ett dåligt exempel; repelling, atmos fear, höghöjdsbanor, dykning, Oblivion, höjder, flygplan. Att trotsa mina rädslor!

Senast; jag körde & backade in en kärra med lastbilen. Jag vet att det inte var ett släp & att kärror är lättare! Men min instinkt skrek i panik, men jag gjorde det ändå. Skitsak för er, men jättesteg för mig! Saker som jag drunknar i panikträsket annars, men nu blundar jag & tar steget ändå. För mig är det stort!

Nu blev det ett sådant där flummigt inlägg igen. För mycket tankar som rör ihop allting. Men, jag skriver faktiskt för min skull. För att få ventilera & sätta ord på alla röster.

I morgon blir det förmodligen tomgods. Resten av veckan, tillbaka till Caland för lite YKB (eftersom senaste kursen blev avbruten pga min lilla minisemester på CSK).

Ha det gott alla!