tellhim

När det gäller ens drömmar, så är det bara en själv som är ytterst ansvarig. Du kan inte lägga över det på någon annan.
Man får fråga sig om man vill att drömmen ska bli verklighet eller ej? Vägen till att uppfylla en dröm kan vara en riktig jävla mardröm å andra sidan. Är det värt det? Eller ska det få fortsätta vara en dröm?
Om man väl bestämt sig för att man vill ha denna dröm i verkligheten, ja, då är det upp till en själv. Man kan inte lägga över det ansvaret på andra, för det finns ingen som kommer & ger din dröm i handen, snyggt presentförpackad & redo att utnyttjas.
Nej, det är blod, svett & tårar.
Så upp med ditt feta arsle & gör något åt det. Ingenting som är värt något, kommer enkelt.

När jag var liten, lågstadie-liten, var jag sjuk & hemma med min mamma. Just då stod soffan direkt till vänster i bortre hörnet i vardagsrummet & TV:n direkt bakom dörren till vänster. Jag rotade igenom våra videokassetter i jakt på något att se, då vi bara hade tre kanaler (stackars barn att behöva växa upp då! 😜). Jag hittade en kassett med ett märkligt ord på & frågade mamma var det var. Hon svarade att filmen hette poltergeist & var en skräckfilm. Mamma var inte svårövertalad & jag låg snart helt fast i filmen!
Detta var poltergeist två & den film som banade väg för min kärlek till skräck-genren.
Nu, sådär en 28 år senare har jag äntligen skaffat mig boken! James Kahn & Steven Spielberg har givit ut den. Filmen (den första), var snarlik boken i mångt & mycket & det var lätt för för mig att projicera filmen. Helt okej bok (den är ju trots allt från 1983), men jag tycker egentligen att man alltid ska läsa böcker först. Tog mig tre dagar (några h/d) att läsa den, så den är lättsmält. Rekommenderas!

Eftersom jag är klantigast i stan & slet upp min gamla skada, så fick det bli en snabb promenad med Chippen igår.
Eftermiddagen bestod av jobb på miljöcentalen med Madhi.
Idag är jag vansinnestrött & har ont i hela kroppen! Till & med att börja jobbet kl12 idag känns alldeles för tidigt....!
Haft jobbiga mardrömmar hela natten. Men till min stora lucka vaknade jag utan migrän som kom igår. Magnus köpte hem migräntabletter & till min stora förtjusning så har de funkat! :)
Cykla till jobbet idag & bränna lite fett.......

Som bekant en massa ångest & oro. Tog mig en tur med Chippen i skogen & samlade energi! Älskade skog. Härliga dofter, lugnande ljud... Saknar Böj, med allt detta, lugnet & friden. Att bara ta ett par steg & sedan vara omsluten av skog.

Klockan 11 när Magnus kunde slå av jourtelefonen, så drog vi till kusten & havets hus. Strax innan Lysekil började regnet falla av & till. Gjorde ingenting. Vackra, härliga kusten med sina klippor, stränder & krokiga träd. Åt lunch i bistron & ett måste är att äta deras vansinnesgoda fisksoppa! Efteråt var vi inne på havets hus. Jag älskar livet under vatten. Kan stå i evigheter & bara förlora mig i dess skönhet o hela tiden upptäcka något nytt. Tyvärr såg jag inte (missade?) några sjöhästar eller bläckfiskar som är några favoriter. Vi provade att klappa sjöborrar, sjöstjärnor & krabbor. På vägen hem regnade det mer frekvent, men det hindrade inte oss från att gå upptäcksfärd på en strand, där vi gosade med vilda sjöstjärnor & plockade snäckor 😎
Halkiga klippor gjorde att båda flickorna trillade i plurret med kläder på. Ellie skrapade upp sig en del, men tog allting ändå med ro. Svårt att slita sig, hade gärna stannat kvar...! Betydligt bättre humör där o då.
Idag har jag lite ont i halsen, är trött & känner för en riktig deg-söndag. Till veckan blir det att jobba på miljöcentralen med Madhi.

Klockan var efter 2 i natt när jag äntligen orkade somna. Kvällen fortsatte med ångest. Kom upp efter 8 i morse, så mina storslagna planer om att gå på en tidig promenad gick åt helvete...
När sömnen väl kom, fortsatte natten med mardrömmar.
Familjen försöker prata med mig, men det gör fysiskt ont & det är som om hjärnan vägrar ta emot de ord som försöker ta sig in.
Har en jävligt jobbig känsla av att inte vilja göra ett endaste jävla dugg & att vilja ta mig här ifrån. Ny miljö, ny energi, bort från dammtussar, tvätt & disk.
En just nu känns det som om jag bara vill gråta...

Hade jag varit konstant uppåt & glad, hade jag varit drogad. Medicinerna hjälper mig att hålla mina "ämnen" i kroppen på en normal nivå. Och likt normala människor har jag dåliga dagar.
Drömt mycket mardrömmar igen i en period. Känslorna är svåra att skaka av sig. Hur gör andra människor? På mig kletar de fast sig likt koda. Jag vet att drömmarna inte är sanna, men känslan vägrar släppa...
Har varit lättretlig. Har varit hemma & är kanske understimulerad?
Känner mig tjock, äcklig & oattraktiv. Finns en lösning på det problemet, men tyvärr så sker inte under över en natt. Jag kan göra något åt saken, jag tänker göra något åt det, men det händer inte direkt, tyvärr...
Nu ska jag sova. Hoppas på att komma upp kl6 & gå promenad med Chippen.
Godnatt!

Strax innan klockan 4 i går morse pussade Magnus mig hejdå & åkte till jobbet. Strule kom ner & lade sig sedvanligt på min mage för att mysa en stund. Jag låg kvar i sängen, klappade katten & stängde av mitt larm som ringde som vanligt kl.04.00. Jag var vaken & funderade på hur länge min kropp tänkte motarbeta mig. Klart som en klocka hörde jag från Magnus sida sängen en barnröst säga "Mamma?", men alla barn sov gott på våningarna över. Jag vet att jag inte inbillade mig, även om jag nästan önskade det. Kanske var det den lilla flickan som brukade besöka mig i Böj som var tillbaka? Längesedan jag upplevde sådana saker...

En annan tanke denna morgon är när det gäller min ångest. Är det så att Magnus är lyhörd, lyssnar & förstår eller har jag blivit bättre på att tala om? Ge folk chansen att förstå genom att försöka förklara istället för att sluta mig? Kanske en kombination.... Men jag kan gråta av lättnad när ångesten bygger upp ett smärtsamt strypgrepp & jag beslutar mig för att försöka förklara hur jag mår & känner o jag möts av omtanke & förståelse istället för suckar & "men det är väl bara att...!".
"Klart att allt pågår inuti mitt huvud, men varför i hela friden skulle det betyda att det inte är verkligt?". För mig är det verkligt. För mig gör det ont på riktigt. Likt inre blödningar kan den första anblicken inte verka så farlig, medan det under ytan är kaos & livshotande....
Tack, fina Magnus för att du är du!

Hemma idag med. Har ont överallt. Men snart, då jävlar! ;)

Kräks & tôrrgrinar. Vet inte om jag spyr för att jag har ont i huvudet eller om jag har ont i huvudet för att jag spyr. Men när kraften kommer åter, då jävlar...! Vardag, rutiner.

Tycker det känns skönt dit jag kommit nu. Jag har tidigare haft fullt upp med att söka efter varför i det förflutna. Nu verkar det som om jag fått veta vad jag behöver & rör mig framåt med mina lärdomar. Känns bra att kunna släppa taget nu. Att njuta av nu & vad som är.
Framtiden vet vi inte så mycket om än. Beslut ska tas. Skitläskigt att ta steget över kanten....!