tellhim

Klockan var efter 2 i natt när jag äntligen orkade somna. Kvällen fortsatte med ångest. Kom upp efter 8 i morse, så mina storslagna planer om att gå på en tidig promenad gick åt helvete...
När sömnen väl kom, fortsatte natten med mardrömmar.
Familjen försöker prata med mig, men det gör fysiskt ont & det är som om hjärnan vägrar ta emot de ord som försöker ta sig in.
Har en jävligt jobbig känsla av att inte vilja göra ett endaste jävla dugg & att vilja ta mig här ifrån. Ny miljö, ny energi, bort från dammtussar, tvätt & disk.
En just nu känns det som om jag bara vill gråta...