tellhim

Jag måste erkänna att jag kastar en tacksamhets-tanke till Marcus. Resan jag gjorde med honom lärde mig otroligt mycket på många plan, & - faktiskt - försöker jag verkligen lära mig av allting, plus att jag försöker ta med mig de goda egenskaperna.

Tänker på många fina människor jag haft äran att möta. Det är sant som de säger; Some people came into your life as blessings. Others as lessons.

Men jag känner nog att varenda litet möte jag gör, allt från en blick till ett följe på vägen är både en välsignelse & en lärdom. Det sker alltid ett utbyte på något plan. 

Jag tror även att våra energier kan följas åt, genom alla våra liv. Det finns en mening med allt som sker, även om jag stundtals har svårt att se helheten...! Och man känner den där oundvikliga dragningen till de energier som är mest kompatibla med sin egen. Och de där energierna som bara... Liksom... Det slår gnistor om det! Så magnetiskt...!

Och jag sitter här i ljuset av lamporna i köksfönstret. Klockan tickar & jag hör vinden... Det sticker till lite i hjärtat. Jag känner både en lycka & en sorg. Men jag tänker omfamna sorgen. Jag behöver inte mota bort den längre...

Jag viftar bort den där välbekanta känslan av "vad händer nu? Ska vi göra något? Vad händer sen? Bort, iväg, framåt, vidare, skynda! Skynda!". För det som är viktigt är just här & nu. Jag fick lära mig ett tips som jag använder mig när barn får ångest & tankarna skenar. Visualisera. Den funkar! :) en sorts självhypnos för att tysta rösterna & mota bort ångesten. Och just nu är det bara jag. Den obekväma kökssoffan. Klockan & mina älskade blommor som sätter prägeln på att detta faktiskt är ett hem.

Reflekterade över en annan sak idag. Rörelsemönster. Marcus hade ett snabbt, effektivt & hastigt rörelsemönster. Detta gjorde mig nervös.

Magnus har ett lugnt & mjukt rörelsemönster. I morse fick jag känslan av att jag var lite obekväm runt honom & sedan slog det mig att han var stressad & rörde sig annorlunda, vilket triggade mig. Detta kommer nog från det undermedvetna, att jag ska vara vaksam vid såna rörelsemönster för de innebar konflikt, hot & våld. Skönt när man får en aha-känsla & det underlättar väldigt mycket att förstå varför man reagerar som man gör i vissa situationer. Speciellt om det är mönster som man vill bryta, då är det bra att vara medveten så att man har en chans att agera annorlunda.

Jag blev lättad & glad när jag insåg att jag kunde stå & hänga tvätt med Magnus (& han behövde inte ens göra på mitt sätt som givetvis är det rätta!) & jag fick varken ångest eller frispel! :D

Mycket annat som går väldigt bra, som tidigare varit lite... Speciellt....

Nu, till lite mer vardagliga ting. Du min älskade raring som tipsade mig om gipset. Ska jag då riva av de plattor som redan sitter uppe & skruva upp dessa gipsväggar på befintliga reglar? För i så fall så har jag ju roat mig helt i onödan! :’D