tellhim

Tänk ändå vilka kontraster det är...? 

Tänker tillbaka. Så mycket minnesluckor jag har genom mina maniska/depressiva cykler. Så mycket minnesbilder som ändå känns som jag inte riktigt vet om det varit dröm eller verklighet. Som en film som spelas i Fast Forward.

Och jag sitter här... Jag har en helt annan ro inombords. Ett annat sätt att reflektera över. Kontroll över det impulsiva. Jag är glad över Magnus sätt att vara. Inte så förbannat vrång, men konsekvent. Lugn, ödmjuk & ambitiös. Han är duktig på det han gör, men han har inget behov av att hävda sig. Vet inte om det är hans sätt att vara, eller om han helt enkelt har listat ut mig. Eller att jag själv kanske inte är så jäkla... Hämmad? Rädd? Vrång? Jag vet inte... Men på något vis sporrar han mig, på ett sätt som känns kravlöst. Jag vill hela tiden framåt, bli bättre, men han låter mig ta stegen själv utan att tvinga mig framåt. Många förstår inte riktigt hur detta funkar, men jag låser hela mig, blir vrång & slår bakut när jag känner mig trängd eller pressad. Till synes obetydliga saker, som jag kan ge exempel på igår. Som detta med mat! Äckligt! Har jag bestämt mig för att något är äckligt, att jag inte äter det eller liknande, så är det så! Jag är jättetråkig när det gäller mat & dryck. Helt plötsligt äter man vällagade middagar med vin till (?!) (ja, fast ärligt talat. Detta med vin håller jag fortfarande på att lära mig, men en liten skvätt & med annat till, så slinker det ändå ner litegrann). Jag har ätit inlagda oliver med paprika. Men andra sorter - nej, fy vad äckligt! Igår blev jag dock ilurad både svarta oliver, olika sorters ostar & jag blev förvånad över att jag både åt det & tyckte att det faktiskt var helt okej?!

I några dagar har jag haft en otroligt otillfredsställande hosta. Igår på jobbet kände jag mig väldigt risig, men tog mig igenom arbetspasset. Hämtade barnen & åkte till lägenheten. Ville bara sova, sova, sova. Höll på att somna den lilla minut som jag stod stilla på parkeringen på skolan innan jag gick in & hämtade barnen (!!). Igår fick katterna flytta med hem till Magnus. Ska spendera veckan här. Under kvällen kom febern & jag vet inte riktigt hur kvällen fortlöpte egentligen. Tog ett bad, då det brukar lätta upp andningen nu när det är så tungt i bröstet. Magnus kom in & började skratta åt mig. Tydligen så sitter man inte i skräddarställning, på tvären i badkaret, hängandes över badkarskanten. Visste inte att det fanns regler för hur man sitter i ett badkar?!?! ;) Han påstod att det var "sött". Kände mig lagom söt i min sjukdom....

I morse när jag lämnat barnen på skolan, tog jag Chippen & tänkte ta en längre promenad ute vid Härrön. Kände mig trots allt lite piggare! Solen sken, fåglarna kvittrade & både jag o Chippen kände oss spralliga! Eftersom jag visste att min kropp inte var kry, så skippade vi löpningen, men tänkte ändå gå i hyfsad rask takt. Halvvägs tyckte ändå febern att det var dags att slå till igen & lungorna fylldes med cement. Skulle gått betydligt längre, men några kilometer fick räcka.

Nu sitter jag hemma i köket i huset. Fått i mig lite kaffe & febern har lagt sig en stund... Tänkte ta ett ryck med snabeldraken innan jag ska hämta barnen.