Den där känslan
Har varit ganska manisk under veckan som gått. Den välbekanta tröttheten smög sig på igår... Max blev dålig & spydde hela vägen från Örebro & hela natten i natt. Lätt att tänka att tröttheten kommer där ifrån. Säkert en bidragande faktor. Trött... Så innerligt trött... Tog ett lååååångt bad. Höll på att somna flera gånger. Klev upp & lade mig på soffan nere i vardagsrummet. Drömt så mycket mellan vakenperioderna. Fick ta hand om en naken & förvirrad Max mitt i natten. Där på soffan såg jag på bland annat Lois CK & dåsade av från & till. Plötsligt så växte en klump i magen... & det började krypa i kroppen. Halsen snörps ihop, hjärtat slår konstigt & allt snurrar. Ångesten är ett faktum & jag måste bara bort!! Tar mig upp & snubblar i lite kläder. Här hade jag vanligtvis dragit. Bort, iväg, vidare. Jag orkar inte. Jag kan inte hantera detta...!
Förvarningen hade varit sammanbrottet i bilen igår kväll när jag lämnat Saga. En fruktansvärd ångest, en stor sorg & massor av tårar som förvandlade vägen till en grumlig, svart sörja. Allt ackompanjerades av "Goodbye my lover". Jag är SÅ ledsen.... Förlåt mig....
Magnus anade mitt humör & fångade upp mig & jag lät mig hållas... Och som jag egentligen vet, så pikar det ganska snart & ebbar ut. Nu ligger jag dränerad på kökssoffan....
Ska försöka ta mig ut & handla. Se folk. Vara sådär introvert....
Snart känns det bättre.
Kommentarer
Trackback
