Livet & dess tvära kast...

Efter mycket sjukhusvistelse, både frivilliga & ofrivilliga & en arbetsplats där jag lever med en ovisshet hur mycket jag får jobba, så satt jag plötsligt där igen, bakom ratten på lastbilen.
Skitnervös, betydligt klenare än för 3 år sedan, men ändå pirrig av förväntan. Det gick långsamt, men allt hade inte försvunnit. Fick lära mig det nya datasystemet som inte fanns när jag körde där sist & även om det gick långsamt, så var det nog inte helt jävla hopplöst iaf. Men jag märkte att jag nästan utvecklat en fobisk rädsla för att slita med mig något med överhänget sen den incident som skedde -12.
Annars kändes det som att komma hem, när man var med morfar Bengt, farbror Sjögren & alla mina härliga "bröder"! :)

Chippen måste ta stöd mot bordet när han sover......


"Sen så tar vi andra hållet, andra hållet, andra hållet....!"


"Någon annan" - det är jag! :)


När barnen kom & hälsade på, tog vi chansen att hänga på lekterapin. Magnus spelade airhockey med barnen, medan jag (på tok för snurrig) fick vara publik! 

Klen som fan.... Njursten, gallsten, infektion & antibiotika som inte biter....

Efter att ha blivit stucken 3-4 ggr i varje armveck, så är det inte konstigt att man blir lite blå.... Just nu har jag ett blåmärke på handen efter att infarten gått subscutant.

Naaaaaaw.... Vilken fin port det finns här på FC ;) 


Lossnings-kö på Palmviken & en vindrutetorkare som beslutade sig för att ge upp. Jag sa ju att jag skulle fixa jobb åt mekanikern! :P


Ja... Jag har väl saknat detta med.... 

Min man är en stor (lokal) skådespelare! Och uppsättningen av pjäsen var betydligt bättre än väntat :)


Grattis! Du har blivit pappa, fast du inte ens fått ligga med tjejen.

"Jag tar 'saker man hittar på McDonald’s en fredagkväll' för 500, tack!"

Strule - out of order.

Jag är för lättroad...!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0