tellhim

Min kropp strejkar & njurarna spökar.

Jag har lust att "ge upp" vad gäller vissa saker & bara gilla läget.... Man kanske inte skulle längre än såhär?

Jag kanske helt enkelt inte har vad som krävs...? Eller?

Eller så vill jag bara ha det tyst en stund.

Semester, som den ska vara, utan krav, press & måsten. Vi tar en slurk kaffe & reflekterar över den frågan...

Att bara "låta det vara", är något jag verkar ha svårt för, även om det är precis vad jag vill. Finna ron precis där jag är & i det jag gör.

När jag får mina infall, försöker jag nu att inte direkt hoppa på det, utan försöker utvärdera om det är något jag faktiskt vill, eller om det är min mani?

Kan säga att det hamnar på ungefär 50/50 & många gånger har jag faktiskt lyckats "rida ut" infallet. De gånger jag misslyckats är när jag är ur balans, ex. när jag slarvat med medicinerna.

Fick ett set med ritpennor av Peter & Mia. Jag har många gånger sett på dem & känt att med dessa måste jag skapa något... Men huvudet har antingen varit alldeles för rörigt, eller helt tömt på innehåll. Men plötsligt så växte en idé fram! Nu vet jag vad jag ska göra! Måste bara skaffa akvarellpennor. :)

Har fått massa idéer till vårt hem också. Men även där kastar jag mig inte bara ut & gör det längre, utan funderar länge fram & tillbaka hur det skulle kunna göras & göras bra.

Min relation med Magnus är hälsosam. Han har en ängels tålamod. Han lyssnar, tröstar & finns där. Han är min stöttepelare & håller mig över ytan. Jag kan möta all min ångest med honom & vi tar oss igenom det tillsammans. Skillnaden nu kanske är att jag vågar låta någon göra det.... Att jag faktiskt kan säga att "Du, nu får jag en panikångest attack, jag vet inte vad som utlöste det, jag vet inte vad vi ska göra, men vi kan börja med att du bara håller om mig en stund...", att jag kan säga precis vad för konstiga saker som fladdrar i min hjärna & låta honom höra det, utan att vara rädd för att ska döma mig.... Jag begär inte att han ska förstå. Men han gör så gott han kan. Så även med mina övriga tvångstankar. Vi kan hänga tvätt tillsammans! Det är stort ;)

Plocka ur diskmaskinen tillsammans, laga mat tillsammans, städa (!!!!) tillsammans! Och det känns faktiskt helt okej. :)

Klockan 5 i morse kom Ellie ner & väckte mig. Hon sa att hon ville att vi skulle gå upp & sova i hennes säng! Så kunde vi gå ner till min säng & sova sen ;) Passar på att njuta av dessa stunder med min knäppa lilla tjej! Hon har en sån härlig, utmärkande personlighet! :)

Nej, dags att ta tag i denna dagen.