Ja, fast nej

Eftersom jag tydligen har tourettes (vilket inte bara innebär att man spontant häver ur sig fula ord, utan kännetecknas även av ofrivilliga rörelser), så kastade jag iväg min arm & träffade med handen kanten på bildörren. Detta gjorde att jag efter en dag med smärtor, fick lämna jobbet & gå ner till kollegorna på akuten. Ett stycke röntgen senare & det visar sig att jag har en spricka i ett av mellanhandsbenen. Till min lättnad så är det inte så mycket mer att göra än att äta smärtstillande, då det tydligen kommer göra ont läääääänge som ortopedläkaren sa. Gips hade inneburit att jag inte fått jobba (då det inte blir hygieniskt i den miljön jag jobbar i), & jag har inte tid att sitta hemma för ett jävla gips skull.

Förövrigt så händer det lite i livet. Inga detaljer som jag vill gå in närmre på. 
Känner mig bortskämd & är så glad över de jag har i mitt liv nu.
Samtidigt är det detaljer som gör att hela mitt inre nu skriker NEEEEEJ!!!!!
Och jag försöker göra annorlunda nu. Och nu verkar det ändå som att både själ & hjärna är inne på samma spår:
Ja, fast nej....





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0