tellhim

Varje dag måste jag vara medveten om mig, mina känslor & nyanser.

Jag visste att om pojken skulle gå bort på mitt pass fanns en risk att jag skulle få ett "skov" då trauma utlöser/förvärrar det manodepressiva. Jag förvarnade de jag har nära mig & jag är så glad att jag äntligen vågar be om hjälp, att visa mig "svag". Jag har en olustig känsla & jag är en aning låg. Jag känner ångesten som ett tryck över bröstet & hjärtat slår hårt & "kramande".... Men det känns som att jag har kontroll. Jag är medveten.

När känslorna börjar ta över, i synnerhet de negativa, har jag en förmåga att slänga upp alla mina försvar & murar. Jag börjar lära mig att ta ett steg tillbaka, ge mig själv en överblick över situationen & ifrågasätta varför jag känner som jag gör.... Att ta ett steg tillbaka, gör det lättare att ta ett steg framåt igen. Det är mycket svårare att ta sig fram bakom muren. Nja, jag vill inte ha det så svårt... Det tar för mycket energi.

Nu ska jag sova. Har tvättstuga i morgon, sedan är det jobb på kvällen.

Sov gott alla rara!