Tuna Hästberg
Satt som en nickedocka hela vägen dit. Jag som älskar att åka, orkade inte ens njuta av färden...





Väl uppe & hejjade på folket. Richard som ledde gruppen plus en kille till som heter Daniel. På med selar & hjälmar.
Första grejen; man har två karbinhakar som säkerhet som minst en alltid sitter fast i en vajer eller lina.
Min första grej; att klättra över ett staket med en halkig jävla steg-trapp. Jepp. Bra början när jag muttrar för mig själv bara där. Fram till ett schakt (läs ett hål) där vi skulle börja klättra ner i gruvan på något som skulle kallas stegar, vilket var bockade armeringsjärn inslagna i väggen. För mig var det ett svart hål, vars stegar jag knappt kunde nå därifrån jag satt & jag var säker på att idag skulle jag dö.... Till min stora lycka, när jag väl lyckats klättra ned en bit & kunde i pannlampans bleka sken se att vi klättrade i etapper med plattformar emellan. Nästa grej på vägen var att när vi klättrade ner för gruvschaktet & skulle göra en sidoförflyttning & jag insåg att jag är liiite för kort för att ta ett stort kliv ut åt sidan, hängandes i några tunna armeringsjärn & två gummisnoddar i en liten sele. Men på något sätt tog jag mig förbi där också.
Bara grejen; vetskapen om att vara X antal meter ner i ett berg, döden skulle kunna finnas runt hörnet, all historia & alla gamla grejer som låg kvarlämnade...! Rasrisken! Att trampa fel & rasa ner i ett schakt!
Svindlande tunnlar &... Ärligt jag saknar ord! Ni måste se! Så jävla läskigt & vackert på samma gång!
Vi kom så småningom fram till en avgrund & enda vägen över var ett stålrör & säkerhetsvajer att spänna fast sig i & hålla sig i när man hasade sig över i balansgång... Jag tänkte att nej, men här skulle jag kunna sätta mig på en sten & vänta tills jag dör! Men sen blev jag lite jävlaranamma, krokade fast mig & tog mig över, mantrandes "titta inte ner!" Jag kan säga att jag är SÅ glad att jag hade de två karbinhakarna att flytta mellan fästpunkterna på vajern & att det är så förbannat svart, så höjderna inte var så påtagliga. Richard berättade massor med intressanta fakta. Mer tunnlar, fler avgrunder, lite fladdermöss, massor av klättrande ner i gruvan. Min fot höll & det tackade jag för. Klättring med rep & när jag fick använda min tyngd funkade bra & när jag skulle ta mig ner för steniga branter.
Kom till en till avgrund. Här skulle det repelleras, dvs fira ner sig själv med en lina i sin sele för en "slät" bergvägg. Nu var tanken "sätta sig & grina", men sen blev det är det meningen att jag ska dö, så är det väl. Jag sa till Richard att jag skulle blunda på vägen ner, men insåg snart att jävel vad högt jag är!! Som sedan byttes ut mot känslan av att det var riktigt spännande & kul! :)
Fler gångar osv, sedan kom vi till dykplattformen & vidare till linbanan. Dvs åka hängandes i sin sele i en vajer över en sjö nere i gruvan. Richard sa aldrig i helvete.
Det blev några timmar men jag vill göra om det! Och jag vill ha er med! :)
Bilder är tagna på prov-borrhål, lite klättring & sjön i gruvan. Syns dåligt, men annars får ni kolla på aventyrsgruvan.se ! :)
Så stolt över mig själv, för det var dubbla anspänningar & jag är så glad att jag vågade!
Tack! :)






Kommentarer
Postat av: Anonym
Det var så lite älskling, är sjukt imponerad av dig
Postat av: Mia
Wow! Modiga du, det där hade jag aldrig fixat :)
Trackback