tellhim

Och jag är mitt uppe i mitt eget, med mina mardrömmar, mitt humör & min jakt på botemedel för den kroniska, förlamande trötthet jag känt. Lite koffeintabletter & råda bot på taskigt blodvärde borde göra sitt....

Jag är så medveten om hur jag står & vacklar mellan sjukdom & hälsa. Vissa dagar är bättre än andra.

Men jag har allt annat än bråttom nu. Allt är rätt bra, precis så som det är. Speciellt om tröttheten försvinner på riktigt. Har tagit tag i träningen igen & bara det är ett positivt tecken! Och jag blir grymt taggad av att se resultaten! :)

Och livet rusar liksom bara på... Redan varit på tolvan i över ett år... Och jag känner att jag trivs bra där, som "bara" barnsköterska & känner inte att jag behöver rusa vidare med min utbildning.

Nej. Nu blev jag avlöst så att jag får kasta i mig lite käk. Sen kör vi några timmar till...! :)