tellhim

Sitter & lyssnar till kaffebryggarens suckande där ute i köket.

Utifrån hörs vårfågelns kvittrande.

Sätter fötterna mot det kalla trä-golvet. Några snabba steg senare är jag ute i köket, häller uppe en mugg av den varma drycken, några snabba steg tillbaka & in i värmen under täcket.

Jag tänder inga lampor. Det behövs inte här. Ett överflöd av lampor i omgivningarna omkring håller det värsta mörkret borta. ...Så olikt Böj... Bortsett från grannens utebelysning som hon tänt åt hemtjänsten, så var himlens alla stjärnor & månen det enda ljuset....

Att kliva ut med Musse på morgonen... Det var så otroligt högt upp till himlen... Vintern var så vacker... De få minnesfragment jag har, kommer från morgonpromenaden innan jag gick in & väckte barnen...

Jag försöker känna efter. Vet inte om jag vågar... Rädd att jag rasar... Ordet fragile rusar förbi, blandar sig med innebörden av ömtålig & minnen från skräckfilmen...

...Allt är inte svartvitt... 50 nyanser av lilla mig... Jag vet att jag drömt i natt. Minns inte riktigt vad. Tror att en del av drömmen blandade sig med minnen från igår... Hannah, Bella, Clas, Lars & hans kompis.... 

30 minuter & barnen ska upp. 

Jag har en igelkott i magen. Vågar knappt röra mig. Det gör inte så ont nu... Men tänk så väcker jag den om jag rör mig? Tänk så gör det ont...?

Hur hamnade jag här? Frågar sig alkoholisten som sakta vaknar till från ruset, liggandes i rännstenen & blinkar mot ljuset... Hur gick det här till?

Hon ser på sina darrande händer, då giftet sakta lämnar kroppen... Hon slänger sig efter det, får tag i dess fotled & försöker desperat hålla det kvar, medan hon släpas efter i gruset som lämnar långa, blödande sår på den smutsiga kroppen....

Att släppa det. Att vända sig från det man vet. Det är läskigt som fan. Hur gör man nu? Vad är rätt & vad är fel? Vad förväntas av mig & vad kan jag förvänta mig av andra...?

Gör om & gör rätt... Ett stapplande steg i taget...