tellhim

Idag har jag ingen huvudvärk - ta i trä -, men känner mig lite medtagen...

Nu är snart tatueringen helt läkt & jag längtar så tills nästa gång. Önskar att jag slapp boka om, men som det känns nu så blir jag nog så illa tvungen. "Förhoppningsvis" är det sista gången då. Iaf med denna jag håller på med nu... 

Längtar tills slutet av september då det vankas besök i Stockholm. Mycket blandade känslor inför det... Men det handlar bara om mig. Efter mina mani perioder (som varierar kraftig i längd & intensitet), så blir jag trött, låg & drar mig undan. Att vara social måste vara otvunget & helst på mina villkor. I Stockholm blir det till att vara social. Jag vet inte vad mycket som förväntas av mig, men nu skapar det ångest... Jag hoppas att det börjar svänga mot mani igen när september lider mot sitt slut, så jag kan vara social & trevlig igen...

Gud vad det känns främmande nu. I en samlingssal med 20 talet människor är jag enda svensken... Nu förstår jag hur en del invandrare känner sig. Nya dofter, nytt språk, känner mig verkligen alien. Förstår inte ett ord som yttras.

Vill bli klar. Vill jobba. Vill plugga. Vill ta mig vidare...