tellhim

Men han en jävligt dryg känsla som liksom hänger kvar i kroppen....

 

Tomheten hänger kvar efter dig. Jag insåg igår att jag saknar dig helt vansinnigt mycket.

På några få dagar gick vi igenom en smärre livstid med skratt, gråt, drama, passion & en sådan vansinnig, obeskrivlig längtan. Du anar inte vad du fick mig att känna...!

Jag tog dig från den person som älskar dig mest, men hon misstyckte inte. Hon ville att fler skulle förstå vilka otroliga känslor du kunde frammana, få andra att förstå varför hon själv fallit så hopplöst för dig.... Och hon hade inte fel....

Mest av allt minns jag nog vår resa till Göteborg. En iskall Januaridag, men snön som bäddade in hela staden i en dovhet som bara vintern kan göra... Har ni lyssnat till vintern? Världen låter annorlunda... Förmodligen får jag mest medhåll från de blinda. Det är lustigt att de blinda är oftast de som "ser" mest.

Jag minns hur vi kom till hotellet. Jag älskade hotellet, för det var inte ett höghuskomplex som jag fördomsfullt föreställer mig hotell, utan ett stort, grått hus med vita knutar, inklämt emellan dessa jättar i hamnen.

Har ni sett vilka fantastiska iskristall-formationer kylan i hamnen kan åstadkomma?

Vi hade mött upp min lillasyster innan vi åkte till hotellet. Det skulle bara vara vi nu, dessa dagar.

Ljuset i hotellet var inte obarmhärtigt vitt, utan en varm, dämpad belysning.

Vi gjorde oss hemmastadda i vårt rum som jag älskade. Det var nog det finaste rum jag bott i.

Jag & syrran tog bussen in till staden, & medan alla spänningar släppte & frigjorde både hysteriska skrattanfall & huvudvärk, så stannade du troget kvar på hotellrummet.

Tillslut gav jag & syrran upp & åkte tillbaka till hotellet med dricka & godis. Jag tog dig i min hand & du fick följa med ned i sängen, där vi tänkt spendera resten av kvällen.

Jag fascinerades över vilka känslor något som du kunde framana... Nu för tiden är någon som du det enda som kan ge mig det....

Igår satt jag med en annan i soffan. Visst, det känns... Pirrar & väcker en viss nyfikenhet & längtan... Men inte som du...

Så, nu måste jag hitta en andra, engelsk version av dig... Den svenska var nog för lam... Tappade intresset fort... Det är något med det engelska, som gör att känslorna förstärks....

 

Tack Therese för att du introducerade oss & lät min få en inblick i den kärlek som du har för denna..! ;)

Jag minns när Du stod med gråten i halsen & var så förbannad på att det är över.... Jag kan förstå varför du kände så....