tellhim

Någon påstod att det var tisdag. Någon del av min hjärna vägrar inse det.

Behöver jag säga att jag är vansinnigt understimulerad? Vilket märks då jag känner mig låg... Och hjärnan skrumpnar liksom ihop, så jag kan inte komma på vad jag ska ta mig till heller.

Så, även idag blev det ca 4,5 km rask promenad i riktig Nordanvind med friska regnstänk i ansiktet. Hade Galaxee i hörlurarna som piskade på mig att länga mina steg. Blir irriterad över att benen känns på tok för korta... Men jag fick upp flåset, trots att Musse var med & behövde göra sitt & emellanåt verkar vi nästan tävla om vem som går snabbast. Svett blev man också.

Väl hemkommen fortsatte jag även idag med styrka & Yoga. Känns otroligt skönt & speciellt då under Yogan när man märker att smidigheten kommer krypandes tillbaka & man känner hur muskelknutorna hoppar loss. Dessvärre känner jag mycket av foten. Till vardags så kan jag "glömma" att den känns, men jag kan inte t.ex. sitta på knä med fötterna under rumpan utan att det känns riktigt jobbigt, men om jag däremot lägger ut benet/foten i en onaturlig vinkel, så känns det bättre (?!). Undrar hur länge jag ska dra med att höra utav mig till farbror doktorn? Saken är väl den att deta är något som "jag kan leva med" & jag är tyvärr funtad så, att så länge jag inte är medvetslös, blodet sprutar eller benpiporna sticker ut, så behöver jag inte gå... Sen skulle jag aldrig komma på tanken att ge det rådet till mina patienter, varför ska man leva som man lär? :)

Så, tränad så att svetten lackar & musklerna skakar av utmattning & må-bra-hormenerna ger mig en liten rusch. Nu ska jag få i mig en banan, sedan blir det dusch & så skulle det visst handlas igen då...

Väl hemkommen igen så får jag nog lov att fortsätta plugga.