När jag tillslut
vaknade upp ur dvalan jag befunnit mig i, då jag suttit djupt försjunken i böckernas värld, insåg jag vad tyst här är... Så tyst att livet utanför inte kan smyga runt huset utan att bli upptäckt.
Kanske var det därför som jag hoppade så högt när något hårt & tungt ramlade någonstans i huset. Midden & Musse var inte skyldiga då de låg & sov i min omedelbara närvaro. Det var ingen vanlig knäppning från huset. Efter alla timmar med tystnad här hemma denna hösten, så kan jag definitivt varenda en. Inklusive gnagaren som snyltar någonstans innanför väggarna. Kanske var det samme gnagare som nu vågat sig ut för att riva ner någonting?
Allt såg dock ut att vara på sin plats...
Märkligt ljud.....
Kommentarer
Trackback
