tellhim

Många tankar bubblar inom mig. Många känslor också.

Jag tänker på alla människor som kommer & går & de som envisas med att komma åter...

Om jag är en pusselram, så är människorna i mitt liv pusselbitar. Alla har de sin plats & alla kompletterar de mig på sitt sätt.

Och jag älskar dem alla... Även de jag hatar berör mig på något vis. Jag måste ju ha ett visst band där också, annars hade de ju inte påverkat mig...

Människor har kommit, en del för att stanna andra för att passera till synes obemärkt. Andra rör upp stormar & ställer allt på sin spets. Vissa erhåller praktiska råd på färden. Andra når mig in i själen...

Det kan nog vara de som berör mig allra mest. De stjärnor som lyser allra klarast på min himmel....

Vissa är starka & trygga att ha vid sin sida. De står i fronten & slåss...

Sen har vi de som räcker mig handen. Slår sig ned brevid mig & bara finns där... De som inte analyserar mig, för de vet att det inte är någon idé. De som inte sliter & drar, utan väntar tålmodigt på att jag ska komma fram från bakom muren...

Jag älskar er som kan locka fram skrattet. 

Jag älskar mina fantastiska, knäppa vänner med änglars tålamod!

Jag skulle nog verkligen behöva en trip med er tillsammans med glittret, fjäderboan & champagnen :P Om jag kunde slappna av såpass att jag kunde offra en dag där jag skenar med soffan & kör porslinsbuss.... :P Det skulle kunna vara värt det....

Jag skulle verkligen behöva en weekend med bara Marcus också. Det är lite för mycket rollspel på var sida planhalvan nu....

Jag skulle också behöva ha mer tid för bara mig. Ja, jag vet att det blir annorlunda med barn, men förr kunde jag ta bilen & bara åka mil efter mil & filosofera.

Sitta & sjunga Winnerbäck-låtar med Warg över en kopp kaffe (Ja, jag vet, men jag kan faktiskt sakna det med...). Eller ta Mercan med Kalle & co & dra upp till Kalix, Västerås eller whatever. Jag kan sakna att vara skoghallsfjortis med Therese & Hannah - & här blir jag lite arg, för jag är så förbannat trött på alla fördomar! JA, jag är bruksortsbarn som växt upp med raggarbilar, dunken, fester, draman & gud vet allt! Men de flesta av oss är faktiskt bra ungar & jag vill inte bli dragen över den kammen igen! Jag ÄR den jag är! Och kan du inte acceptera det så kan du dra, för då behöver inte jag dig heller.

Jag kan sakna hur jag & Erica flög fram i gallopp med våra hästar i skogen borta hos Erica - mil efter mil på oändliga ridstigar. Dividera hur en sådan stark vänskap kan blomma fram ur avsky... Och jag minns så väl när Erica - som jag avskydde som pesten - började i min klass på Lillerud, hur jag bestämde mig för att ge henne en chans & jag tog första steget. Jag ångrar det aldrig! :)

Jag minns alla goa vänner; Aronius, Kvick, Nylén, Rudis, Sand, Måsen, Karlqvist, A-K4, AnnaMaria, Jimmy, Berra - & Erica! :) Hur jag & Tanja skrattade så vi grät när förmannen i svinhuset halkade i dyngrännan så näsa & läpp sprack & sedan när ett so som grädde på moset kissade rakt ner i hans stövel! :'D

Eller när Kvick, Jag, Tanja & Aronius skulle gå från elevhemmet & kvick halkade utanför & satte sig i split! Återigen - jag & Tanja, skadegladast i världen - skrattade så vi tjöt medan Aronius på 2 meter fick plocka honom under armhålorna & lyfta upp honom igen! :) Minnen från korridorerna eller vid biljardbordet där jag fick sitta & rita "tatueringar" åt de som på något vis tyckte att jag hade någon form av talang... :P

...Datarummet... Nedsläckt med endast ljuset från skärmarna... Antiloop i högtalarna... Blandat med Bumbibjörnarna ;)

Jag kanske inte har levt ett "häftigt" liv, men jag har ofta levt med hjärtat! Och även fast många tveksamma beslut tagits, så är jag ändå glad över att jag har förmågan att agera på känsla. Speciellt när så många idag lever likt robotar. 

Men så tillbaka till början... Mina pusselbitar kompletterar mig. Fyller olika behov. Om en pusselbit fyller mitt konsekventa behov, behovet av att någon håller kvar mig på jorden eller piskar mig framåt, så kanske andra pusselbitar fyller det emotionella. En pusselbit till att shoppa IKEA-möbler med, diskutera grafer, en annan att sitta & diskuterar vår existens med & en annan att gråta emot eller göra psykoanalyser :)

...Jag behöver iaf många, alldeles speciella, pusselbitar för att jag ska funka & må gott. Försvinner en, förlorar jag balansen...

Men gud vad jag babblar....

Ska snart tillbaka till Caja också! Detta gör mig lycklig & tacksam! :) Och tänk om jag kunde säga att det var bra där... Men nej. Jag kommer nog fortsätta mina Gbg resor. Så, som det verkar nu, så har jag att göra tills jag går i pension! :)

Nej, nu ska jag komma i kläder. Saga är sjuk så jag VAB:ar. I morgon & på lördag går jag natten. Fullt ös! :)