Kryper
i hela kroppen.
Så mycket som snurrar i skallen. Hade lite stunder på mig, så jag tog långa vägen till Ulrika idag. Fick ett infall att styra mot Stockholm istället för skattkärr. Ljuset känns rätt. Värmen. Stämningen. Tänk om man bara fick lägga bort allt en stund & bara sitta tillbakalutad, äta en mjukglass utan att känna att man måste fort, fort, iväg, iväg!
Huset, trädgården, skola, barn, jobb, familj... Tiden bara rusar! Hur får man ihop allting på bästa sätt? Jag kan alltid sova mindre... Men då är det bara en tidsfråga innan hälsan hamnar i fokus...
Jag har ett lugn inom mig ändå. Bara jag inte vill någonting speciellt... Bara jag inte hoppas på något... Bara jag inte förväntar mig någonting... Bara jag tar det som det kommer.
Nej. Nu måste jag plugga naturkunskap. Sällan har jag hatat ett ämne (eller är det upplägget/arbetsuppgifterna?) så mycket!
Snart blir det vila. Natten väntar.
Snart är även detta över....
