Första nattpasset

Nygammal avdelning.
Lunchen fick kastas i en & nu spenderar jag resterande delen på avdelningen springandes på larm.
Trött i ögonen.
Idag (natt) blev jag påmind om vad mycket det gör att jag är som jag är...
Att bli tackad för saker som borde vara självklara.
Att människor med Afasi känner sig sedda & hörda ändå, kan betyda mycket. Kramar & pussar. Ord är inte alltid allt... Det mesta utspelar sig däremellan. SE en människa & hon säger mer än tusen ord.....!

Sommarnatten är mörk nu...
Minnena vandrar tillbaka till Schweiz.
Restaurangen där uppe på berget när mörkret lade sig. Landskapet som fladdrade förbi på vägen "hem". Jag längtar tillbaka, vill njuta av detta vackra land på egna villkor....!

Det är något med natten...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0