Så var den natten över
En del intressanta fall.
Förövrigt fick jag en riktig aha-känsla!
Nu fattar jag nog vad Lovisa menade med det....
En familj miste en dotter i en trafikolycka. En av dotterns vänner var med på sjukhuset där en skadad anhörig nu låg inlagd som var med i samma olycka.
Jag tog med henne ut till köket för att fixa fika åt anhöriga. Plötsligt frågar hon; har du förlorat någon nära någon gång? Och jag svarade henne & vi pratade en stund. Hon hade ett tydligt behov av det.
Även på palliativa/onkologen påstod de att jag har en alldeles unik förmåga att få folk att slappna av, känna sig trygga & att öppna upp sig. En gåva få förunnat tydligen.
Jag känner mig trygg i döden & kanske är det där jag är ämnad...
Vi får väl se....
Kommentarer
Trackback
