tellhim

Tjejveckan fick fnatt & till min stora förtjusning fanns det inte en tillstymmelse av den igår, för att sedan börja igen i morse. Det är något fel som är trasigt.

Jag är rastlös, trött, arg & jätteledsen för att ibland få stunder av små leenden.

Känner att jag inte riktigt orkar med mig själv nu....

Tröstdricker julmust (socker för att trösta), samma dag som jag konstaterar att midjan minskat. Fast det finns ju de som fortfarande tycker jag är TJOCK - "tränar inte du?!" ;) Och till mitt försvar; min fot är trasig, jag vågade inte ta i annars hade jag dängt dig hur lätt som helst..! ;D

Jag försöker komma på vad jag behöver nu när jag känner såhär. Jag vill omge mig med vissa, men det är nog de som fick mig att känna som med pappa... Man kunde komma hem, ta en kaffe & man behövde egentligen inte säga något speciellt. Man kunde sitta i en tyst gemenskap & det var okej...

Fysiskt sett så är det som tusen nålar i hela kroppen... Mentalt sett är det som att ha blivit överkörd av en långtradare...

Och apropå långtradare så tänker jag försöka få på Nu blåser vi snuten & sakna Bamse 1 & Bamse 2, Christer & Thomas, Hannah, Therese & till & med Marie.... Och Yvonne :) hon hade tydligen haft roligt åt oss när hon var chaufför åt oss på trucker-festen :)

Nej. På men en film & tôrrgrina :P