Vinden ven
runt stugknutarna. Mörkret hade sänkt sig över den lilla byn & det enda ljuset kom från den öppna spisen.
Det var tyst nu, med undantag från det sprakande ljudet från elden...
De låg där i dunklet & hon såg på honom, riktigt präntade in vartenda drag. Skuggorna lekte över hans bara kropp, likt levande väsen som lekte kull. Det värkte i hennes hjärta. Det var ett farligt liv de levde & varje gång han gav sig av, kunde vara den sista... Det enda som var säkert var kärleken. Likt berget var den orubblig. Likt elden var den varm & passionerad. Likt vinden, lekfull....
Hon hatade att hon älskade honom så. Kärleken var full av smärta, smakade salt av tårar & lika hisnande som att rida längst ravinbranten...
Det var här & nu. Hon tog allt hon fick & sög åt sig av varenda känsla, vartenda ögonblick...
Hur skulle hon någonsin finna kraften att släppa taget om honom igen....?
Kommentarer
Trackback
