Alltså... Jag fattar inte...

Vi träffades & du var så LEVANDE. Mitt i livet, saker på gång...
Nu är du bortryckt. Bara sådär. Jag tror att vi alla har våra öden & att allt händer av en anledning... Men det stör mig fortfarande att folk tror sig kunna leka Gud & ta ett liv...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0