Tisdag...
Igår jobbade jag kvällen. Gör inte heltid nu i hopp om att det löser sig. Vill ju jobba... Men...
Som ett brev på posten har jag blivit förkyld. Magnus var snäll nog att dela med sig. Hellre det än depression.
Försöker mig på att plocka lite här hemma innan det blir dags. Ska ta ett bad snart & lösa upp stela, värkande muskler. Längtar till jobbet! Men var på det berömda håret att få en panikångest attack igår. Ibland är det bättre att bara vara tyst. Ibland, måste man faktiskt inte säga någonting alls....
Längtar till nästa vecka! Men samtidigt är jag jävligt nervös över att lämna över en vardag med mina barn på andra människor...! Ska å andra sidan bli vansinnigt skönt att hämta andan. Denna resa kunde nog inte komma mer lägligt...!
Nu blir det tydligt vad mycket fobier håller en tillbaka. Jag är så glad nu att min rädsla över att släppa ifrån mig min son, var större än rädslan för att flyga. Jag är fortfarande vansinnigt rädd! Men mer en skräckblandad förtjusning. Älskar att resa tydligen! Att få se alla likheter & olikheter. Hjärtat exploderar av lycka! Det tillfredsställer min rastlösa själ.
