tellhim

Jag älskar att jobba. En hel vecka på miljöcentralen & lyckan var gjord! Grymt taggad. Men när man smiter undan & har så ont så man grinar, då är det inte värt.... Först kommer en känsla av att få en påle genom kroppen & kroppen drar sig krampaktigt bakåt, samtidigt som en extremt obehaglig känsla av att ha ett vasst, skavande föremål längst ut i urinröret som vägrar komma ut & som får en förlossning att kännas som en spa-dag! Jag har så jävla ont i njuren, i kisseriet, i lederna, i musklerna, den konstanta infektionen gör sitt till, plus spänningshuvudvärk/migrän med synrubbningar, nackstelhet, illamående... Ja, så jävla rockigt! Jag orkar inte längre.... Igår kväll bröt jag ihop. Kunde inte hejda tårarna. Känner mig som en svikare. Värdelös. Vill bara vara frisk & gnälla över en vanlig förkylning som alla andra..!

Jag vill kunna ta långpromenader med Chippen, kunna cykla med barnen, överhuvudtaget göra något utan smärta.

Ligger i soffan med filten över, har nog inte feber, men kroppen knottrar sig & man har en såndär obehaglig känsla av att frysa, jämt litegrann. Skriver med ett halvt öga öppet. Det snurrar. Känner mig gnällig. Tänk om jag kunde skriva om någonting roligt & inspirerande?

Nu ska jag vila. Barnen ska göra picknick & gå ut till parken.