Hon med diagnosen ;)
Ont i hjärtat när tanken på att det kanske blir varsel i april. Livet med mina "systrar, bröder & extrapappor" kommer kanske upplösas.... Jag vill inte. Äntligen kan jag vara mig själv, helt & fullt; glad/ledsen/sprallig/kaxig/"dampig"/varm/humoristisk & liksom bara jag. Och mattan kanske rycks bort. Som fröken Morisette sjunger; "Well, is’nt it ironic".
Dags att försöka få till Ellies rum :)
Men än är det inte definitivt. Och vad hjälper det att supa till & bli bitter? Så istället tänker jag på att njuta varje stund, så länge det varar...
Och nu är det helg. Och jag sysslar med min hobby;
Kommentarer
Trackback
