tellhim

Kroppen värker fortfarande. Hade ju hellre sett att det var en inflammation i musklerna än något reumatiskt.

Jag ser ut genom fönstret & noterar de milda färgerna, hur snön som hänger kvar i buskarna bildar något som liknar små moln, med isdroppar som hänger under dem. Solen smyger fram lite försiktigt.

Den där motsägelsefulla känslan av lugn & rastlöshet gör sig påmind. Jag är så trött på ytligheter. 

(Händerna domnar. Isar & myrkryper.)

Längtan ut i skogen gör sig påmind. Försöker trösta mig att det snart är maj. Jag reser gärna. För mig har Sverige räckt. Men nu när jag accepterar att sätta mig i ett flyg, öppnas ju onekligen andra möjligheter. Jag älskar att få upptäcka annat. Våga prova nya smaker, andra kulturer & möta andra människor. Man blir ödmjuk.

Världen är inte enbart ond & fruktansvärd, men det tar mycket plats. Men man måste lära sig att locka fram det positiva. Kan du svara mig, lockar jag fram det bra eller det dåliga i det som är du? Känner du att jag accepterar dig, precis som du är, även om jag inte alltid håller med?

Acceptans, tålamod, ömhet, empati....

Och jag tänker på "fågelungen". Undrar hur det är med hennes mamma & bror....? Där i dunklet i det lilla rummet på avd12, när jag höll henne tätt intill mig medan mamma låg på sin provisoriska bönematta i form av landstingets badlakan & jag fick lära mig att inte stå framför någon som ber. Men där rådde en ömsesidig respekt. Och jag hoppas hennes Gud nu ger henne frid & tar hand om hennes lilla "fågelunge".

Idag ska vi åka & hämta Kevin. Har en del att pyssla med också. Städa, tvätta osv :)

Bäst att fortsätta, Saga är uppe & då finns ingen tyst stund! :) <3