tellhim

3 korvbröd & en kopp kaffe. Vinnarfrukost.
Kroppen värker, vilket är mer regel än undantag. Men jag står, går & andas. Att inte längre åka som en jojo till & från sjukhuset känns skönt ändå.
Läste ut "Arvet efter dig igår" & precis som med föregångaren "Livet efter dig" fulgrinade jag efteråt. Därför ska jag bara läsa faktaböcker & studentlitteratur! Så, efteråt plockade jag upp boken "Only Love Is Real" som är en uppföljare på min all time favorite "Many lives, Many masters". Skriven av en psykolog utifrån egna upplevelser från sessioner under hypnos med sina patienter. Tänkvärda böcker. Finns säkert på svenska också, för de som föredrar det.
Idag ska jag köra brödtur till Vålberg, Grums, Säffle & Åmål. Tror eftermiddagen följer med Hagfors, Ekshärad, Munkfors om jag inte missminner mig...? Sista veckan med älskade ASP:en, sedan blir det LWJ:n - citybilen som håller sig i krokarna, bortsett från, vad var det nu? 1-2 eftermiddagar då man får åka över kommungränsen. MittiCity som var min stora mardröm känns inte så farlig alls längre, men är less då de gjort om så vi får hämta tomgodset inifrån butiken. Trist nog när vi fick krångla med det från kajen.... Ja, man behöver iaf inte frysa där inne! 😁
Nej, dags att halsa det sista kaffet, dra borsten genom håret & en annan över tänderna, sedan är det dags att köra på. Har iofs inte jättebråttom till jobbet idag, då jag slipper färsken. Alltid något! :)

Kunde hålla upp med medicinerna ett tag. Fick börja med en låg dos igen. När vi åkte till Göteborg hade jag mycket ångest & oro. Jag är glad för all hjälp jag fått, för nu vet jag vad som händer & jag kan agera därefter. Det har inte gått särskilt lång tid efter punkten i mitt liv som var mitt lågvattenmärke. Hade jag haft kunskapen jag har idag & den hjälp jag fått, hade saker förmodligen sett bra mycket annorlunda ut idag. Men allt sker av en anledning. En klen tröst jag klamrar mig fast vid.
Efter Göteborg höjde jag dosen igen. Några dagar senare nu, kan jag uppleva att jag är mer "hög" än låg, som det kan vara innan det jämnar ut sig igen. Jag märker utav det på mina drömmar, på mina tankar & hur tunnelseendet försvinner & allt ter sig mer storslaget. Jag tänker mycket. Har en rastlöshet. Ångesten är borta, men jag känner en sorg som jag inte kan medicinera bort.
Ibland är det svårt att släppa taget & acceptera hur saker är. Men jag måste verkligen lära mig att ta tillvara på de lärdomar som det förflutna gav mig & fortsätta att röra mig framåt. Svårt att röra sig framåt när man ser bakåt....
Sen är det ju detta med förändring. Onekligen kommer stora förändringar ske här framöver, då vi båda måste söka nya jobb. Jag är egentligen inte så orolig för egen del. Men man är ju lite bortskämd som det är nu med sjyssta arbetstider, bara vardagar & dagtid. Plus att man får välja själv om man vill hoppa in röda dagar. Jag är tacksam för att jag fått jobba på Caland. All den erfarenhet jag bär med mig därifrån gör mig ändå till en bra anställd & jag är medveten om att jag har det jävligt bra där jag är nu, även om man kan gnälla ibland. Men det är ett uttryck för känslor som bubblat upp där & då, när man möter de motgångar som kan komma när DC är sena med varor, när lastbilen krånglar eller när folk parkerat på lastzoner.
Jag kommer sakna folket ändå. Den hatkärlek jag kan känna.

Helgen sprang förbi helt hysteriskt.
Det är redan söndag kväll & i morgon ska jag börja köra ASP:en igen i tre veckor & sedan fortsätta med LWJ:n i ytterligare tre. Ska ändå bli skönt att få börja köra, även om jag just nu har lite nervositet i kroppen. Till hösten ska jag få en "tjänst" inne på miljöcentralen! Ja, ganska IQ befriat, men man gör det väl så kul man kan :) Dags att börja fundera på vad man vill göra sedan, "livet efter KF" kommer vare sig man vill eller inte.... En del av mig känner att jag vill fortsätta röra mig framåt nu. Inte tillbaka till det gamla invanda, som Hammarö kommun, avd12 eller liknande... Men å andra sidan, får jag chansen till ett jobb så tackar jag inte nej.
Nu blir det bad & hyvla av sig lite. Snart blir det grillat innan det är dags för mig att sova. Marcus gjorde mig ändå en tjänst när han ville ha Ellie under veckorna, så jag får en hyfsad sömn. Märker att jag sover mycket oroligare med henne hemma.