tellhim

Ellie, underbara unge! Gett oss en hel massa skratt & otroligt mycket kärlek. Sömnen blir lite sönderhackad dock....

Någon natt under veckan ropade Ellie uppifrån. Hon var ledsen & sa att hon råkat kissa på sig. Men hon hade bara råkat släppa ett par droppar i trosorna, så efter uppfräschning så bäddade jag ner henne i sängen igen. Jag gick åter & lade mig. Drömde på morgonkvisten att Ellie åter ropade, hur jag gick upp & hur Ellie stod längst upp i trappan, tog min hand & ledde mig fram till sängen där hon glatt konstaterade att den fortfarande var torr!

Vaknade av att Ellie ropade. Yrvaket ramlade jag ur sängen & tog mig upp för trapporna. Ellie tog min hand & ledde mig glatt fram till sin säng där hon konstaterade stolt att hon inte kissat ner sig! :) Ellie har stundom problem att komma ihåg detta med kisseriet, men hon är jätteduktig nu med undantag för några enstaka droppar. Men lite lustigt var det med denna sanndröm :) 

Apropå drömmar så drömde jag även något om mig, Magnus & Daniel. Drömmen var lång & många händelser, men jag minns särskilt hur vi kom fram till ett folktomt tivoli, där vi bestämde oss för att åka radiobilarna. De hade inga bälten, för det behövdes inte på de för vuxna. Daniel tröttnade snart & bestämde sig för att åka rullvagn istället. Var tydligen lite mer utmaning :)

Tors-fre jobbade jag på tolvan. Just denna kväll, efter all ledighet från avdelningen som jag haft, så bestämde sig min lilla fågelunge att det var dags att lämna jordelivet. Trodde att jag skulle bryta ihop. Men... Istället så kände jag en sån ömhet för det lilla skal som var kvar.  Med stor respekt & vördnad hjälpte jag mamman med lite omhändertagande innan jag lovade henne att se efter hennes andra barn. Jag kände igen mig på ett vis i denne. Kanske var det känslorna som aldrig kom. Hur denne höll humöret uppe, hur vi skrattade & spelade biljard & air Hockey. Men hen förstod inte. Fågelungen skulle vakna snart. Och det gjorde så ont.... 

Morgonen kom. Ny dag & allt fortsatte precis som vanligt. Världen stannade inte upp denna gången heller, för att ta farväl av den lilla som lämnat. Världen stannar aldrig upp. Bara rusar vidare. Och jag minns den där surrealistiska känslan när man konstaterade detta. Hur man själv var alldeles tom & trasig, men världen hade inte tid. Skynda, skynda, vidare, vidare.

4:e barnen jag sett lämnat jordelivet. Många förstår inte hur jag kan jobba med detta. Men ni ska veta att innan de lämnat, har det varit en lång & svår kamp. Varje gång har det varit skönt, för inget barn förtjänar att lida. När inget hopp längre finns, då är döden barmhärtig. Och döden är inget farligt & oftast är det vi vuxna som ger barnen skuld i att lämna jordelivet. Lämna inte oss! Svik oss inte! 

Men när döden kommer plötsligt, utan förvarning, i morbida olyckor eller åsamkat av någon annan. Dessa kan jag inte hantera. När barnen far illa, det kan jag inte hantera.

Lilla fågelunge. Du, ditt syskon & din mamma kommer alla finnas i mitt hjärta!

Idag åkte Ellie hem till sin pappa igen. Jag & Magnus passade på att gå ca 1 1/2h i de vackra, snötyngda skogarna. Där & då, mådde jag så innerligt bra! Borta från allt & uppslukad av nuets skönhet.