Mardrömmar = ångestutlöst mani.
Minns egentligen inte så mycket om drömmen. Minns Maria & hennes söta bebis-mage. Men något i drömmen lämnade kvar en ångest. En ångest som utlöste en mani!
Magnus fixade maten, som smakade fantastiskt som alltid!
När jag äntligen fann ron att sätta mig en stund, så lyckades tyvärr den hemmavarande sonen att trigga ännu en svajig episod. Så jag blev sittandes & pärla för Suicide Zero som jobbar självmordspreventivt. Jag säljer armband för dem, så om någon önskar går de att köpa för 100:- om man bor i Karlstad/Hammarö/Örebro sen tillkommer frakt.
Min käre sambo vet vad jag behöver, så jag blev servad med ChaiLatte & en skål med hallon & lite grädde.
Mitt i mitt pärlande så med avsikten att ta mig en pärla, så lyckades jag köra handen i hallonen! ;) Klant!
Gick upp samtidigt som Magnus åkte till jobbet.
En kopp kaffe. Orkade inte sitta & smutta något speciellt.
Jag började röja loss i köket. Flyttade runt möbler, städade i - under - bakom - högt & lågt, tvättade kuddfodral, gardiner, fönster, bytte ut kökslampan, plockade bort julsakerna ur köket, fortsatte med att slänga gamla papper i pärmar, fixade "2016" pärmen & hoppas på att det blir ordning & reda! Orkade inte sitta still.
Eftersom jag numer inte hänger på dessa sedvanliga sociala medier, så nåddes idag nyheten om branden på Götetorpsskolan genom NWT i pappersform. Så när vi var & hämtade Saga på Hammarö, passade vi på att svänga förbi. Jag var tvungen att gå ur bilen. Gå bort. Titta närmre. Brandlukten var alldeles för bekant. Mitt hjärta brast. Just i den delen, där minnen från min barndom utspelas. Där mitt första sommarjobb var. Där vi satt i en ring & sjöng o spelade maraccas & gurka & triangel, där vi hade lekt & byggt kuddkojor. Det fanns inte mer. En förkolnad hög av ingenting, en avstympad del av en byggnad. Tanken på alla barnen. Vad en sådan plats kan betyda. Finns inte mer...
Jävla skitstövlar.
Nu ska jag göra som en frusen Wilma;
Sova.
Typ.
Kommentarer
Trackback
