tellhim

Nytt år, nya möjligheter!

Det där magiska klockslaget som är så avgörande för att nu, nu kommer det minsann ske en förändring!

Jag ska sluta röka, gå ner i vikt, springa på gymet minst 3 dagar i veckan, vara superhälsosam & bli en sådan fantastiskt mycket bättre person än 2015. Igår.

Ska man inte alltid sträva efter det? Att bli en bättre människa än dagen innan? (FYI; det var exempel, jag röker inte eller har ingen vikthysteri etc)

Kollar mailen. Facebook har panik. Du har sjuhundratrettio händelser som du inte har kollat! Är du från vettet!? Du missar ju ALLT!!

Och här sitter jag. Nej, jag har inte jättekoll på vad den åt till lunch, att det finns ett jätteviktigt status-upplägg som jag måste kopiera annars dör alla barn i Etiopien eller whatever. Utan här sitter jag & är sådär innerligt självisk. Jag tänker att om jag på något vis ska mäkta med att göra någon som helst skillnad, måste jag börja med mig själv.

Jag behöver sträva efter ett inre lugn först & främst, så att kropp & själ orkar att läka. Vill att min energi ska vända åter, så jag kan orkar vara den som sprider den positiva energin hos mina nära & kära.

Börjar året med ledighet. Det behövdes, för i slutet av året gick man all-in. Psyket onekligen ostabilt med kraftiga svängar & en kropp som klagade högljutt, men man bet ihop & bara körde på. Tur att man antingen är instängd i lastbil eller jobbar koncentrerat på tomgods, så att inte någon direkt blev utsatt för humöret, även om Magnus säkert märkte utav det ändå....

Lite klämkäckt så nöp jag ett finger ordentligt på sista turen, så blodet rann om handen. Som vanligt så gjorde jag inte ett ljud ifrån mig när det hände, konstaterade att såret var ganska litet, men väldigt djupt. Ingen fara med att se blodet som rann. Bad en tjej i butiken jag lossade på om ett plåster, när hon såg handen & blodet, bleknade hon & fick bråttom att hämta något att styra upp det med. Jag har inte problem med smärtan. Eller blodet. Jag har inga problem med att andra gör ingrepp eller sticker mig med sprutor. Men väl hemma, när jag skulle göra rent såret & ta av det gamla plåstret, ja, då blir man mesig & svag i knäna! Sårsprit & tvätta rent. Ett fult, ojämnt sår med vätska som ansamlades under en del av såret. Och att göra rent sår ÄR obehagligt! Iaf när jag gör det på mig själv! Men jag har ingen lust att få sepsis, speciellt inte nu när inte alla antibiotikan hjälper på mig....

Alla i huset sover. Människor & djur. Jag sitter & smuttar på kallt kaffe & lyssnar till tystnaden. Hör bara klockans tickande. Så jäkla skönt, den här stunden av frid. Lederna i händerna & armarna värker. Ska göra Yoga med Saga sen. Det behövs. Måste få ordning på kroppen & min kropp ÄLSKAR yoga! Det är verkligen toppen, både för kropp & själ!