tellhim

Jag mötte Pagge i dörren & fick en varm kram. Saknar den grabben med.

Hämtade Ellie & åkte sedan ut till Mörmo Gård för att få hennes finger påtittat. Insåg sedan att det var nog sköterskeMottagningen på VC vi skulle vara på, så vi styrde dit. Där fick vi komma in till bästa IngaLill & som jag trodde så var det spritomslag som gällde i några dagar. Måste även berömma Marcus för det snygga omslaget han fixat tidigare. 

Efter det passade jag på att lämna en urinoding för egen del & sedan vart det frukost innan jag lämnade henne på öppna förskolan.

Hem & vände, hann slänga till Magnus en puss & körde sedan till Gripen & upp på labb där för att träffa Erica. En gubbe som arbetade där började prata med mig & jag sa att jag var där för att träffa Erica. Han frågade då om jag var hennes dotter! Hysteriskt roligt, men Erica är faktiskt född ca 5 mån efter mig ;) (Jag -81, hon -82). När labbet lunchstängde satt vi i väntrummet & snackade skit om allt & inget. Det kan gå evigheter mellan gångerna, men när vi ses så är det alltid lika varmt & "hemma"! 

Hem igen, pussade på Magnus & drog sedan till Skattkärr för att hämta Saga & Kevin. Sedan åkte vi ut till Rud på Hammarö där min kära syster var hemma & passade Fjuni medan mamman & pappan härjar runt i NY,

Varför blir det så sällan? Tiden bara rusar & jag hinner inte med.

Hem & hamnade i en svacka då smärta, sömnbrist & alldeles för mycket "socialt" skett under de senaste två dagarna, vilket leder till att jag sjunker & blir "låg", det liksom tar all min energi.

På ett möte pratade vi på att jag & Saga är så kallade högsensitiva personer (HQ). Detta skulle kunna vara en bidragande orsak till varför jag utvecklat BP. Tänk.... Vilket jävla nät..! Först så var man "normal" eller "efterbliven", "normal" eller "sinnessjuk". Eller så var det liksom så att man hade EN diagnos, som autism, ADHD, eller kräksjuka.

Det här med att ha massa olika diagnoser som går hand i hand har liksom inte funnits med i mina tankebanor förän nu! Jag trodde även att om man var bipolär så var man deprimerad i längre perioder så till den grad att man var suicid, gick på tunga mediciner & rentav blev inlåst. Att man kunde vara bipolär & ändra känslolägen flera gånger på en dag, trodde jag inte att man kunde. Att man kunde vara kompetent rent socialt, fast man är introvert. Att det finns faktiskt något som heter att vara överkänslig (inte att förväxla med lättstött osv) på det viset att man intuitivt & naturligt läser av alla kroppsspråk, alla känslolägen, alla röstlägen & andra subtila signaler. Att därpå varit utsatt för trauma som leder till att man går in i olika försvar, gör allting jättesvårt.... Men nu när man lägger pusslet, man lär känna sig själv, man får alla dessa aha-känslorna... Det är skönt...!

Jag har MASSOR kvar att lära, men jag är på väg. Och jag är så fruktansvärt, fruktansvärt ledsen för de jag sårat under mina sjukdomsår. Detta är en förklaring, men det finns inga ursäkter i världen som räcker. Men den sorg jag känner kommer för alltid vara mitt helvete. Jag är verkligen ledsen.....

Nu har jag haft en helveteskväll med mina njurar. Ikväll slutade det faktiskt med morfin, då jag är på gränsen till panik. Magnus får äran att köra barnen i morgon, då jag blir minst sagt slö i ett dygn...

Nu när jag ligger här i sängen så känns hela kroppen varm, slapp & avdomnad. Men det hjälper ganska bra, även om det pulserar....

Funderar fram & tillbaka på jobb. I morgon får vi väl veta vad som sker med Konsum (varsel). Jag är lite i valet & kvalet om jag ska söka jobb på andra avdelningar på CSK, om jag ska söka jobbet som pers ass hos min fd patient i Forshaga, eller om man ska tjata hôl i hôvve så jag får jobba nätter på G-gården igen. Men jag skulle även vilja göra något annat, jobba i butik, på gård eller... Ja, vadsom faktiskt :) Prova nya vingar. Inte 12:an iaf.... :(

Nej, nu snurrar det allt....