Dagen igår
Vaknade & kände att "nu jävlar". Kom till jobbet & bestämde mig för att vara skiftledare :P MaO, lade beslag på trucktelefonen, pekade med hela handen på mina lagkamrater denna dag & sade att idag ansvarar jag för telefonen & idag kör jag trucken! Klev i när jag började, var inte ut ur den många sekunder på hela förmiddagen. När jag lastade en lådbil & var inne på sista raden, så fick jag ett akut blodsockerfall, hjärnan slutade fungera - jag blev grymt yr & skakig. Som väl var så var Munish bredvid så han tog över. Minns inte hur jag tog mig där ifrån, har ett svagt minne av Emma som säger åt mig att ta en skiva wienerbröd & sedan börjar jag väl få något minne åter av/när jag sitter inne på transport & får i mig en matlåda. Klockan var då lunch & jag hade tydligen missat frukost & hela kitet. Dumt. 
Hur som helst, efter lunch; fortsatt truck. När jag kliver ur igen någonstans efter 15.00 så gungar hela världen.
Kommer hem efter att ha hämtat Ellie & råkat köpt lite blommor till senaste projektet & känslan av att jorden snurrar baklänges & lite som den vill, kvarstår.
Jaja, det blir bla när det blir målat. Nu ska jag bli som folk o cykla till jobbet. Klart, nu när det regnar! ;)
Aktiv tisdag!
Morgon, klockan ringer 04.00. Jag lyckas rasa ur sängen & får i mig lite kaffe & frukost.
Försöker göra som så att på Ellies veckor så kör vi varannan dag att den ene av oss cyklar till/från jobbet medan den andre kör Ellie. Jag började givetvis, i regn. Men det var då gott ändå! Regn luktar gott.
Kom hyfsat sjöblöt till jobbet. En kopp kaffe med Lennart & Bengt. Lite skitsnack med Daniel (alla har vi dåliga dagar. Skäll du, ibland behöver vi det).
Miljöcentralen, konstig stämning (gubb & tjejhormoner synkades & inte på det bra sättet.....). Hoppas att vissa bara hade en dålig dag. I morgon tänker jag ansvara för trucktelefonen, sitta i stora trucken & styra alla med stora handen. Det funkar inte som det var idag. Sen kan jag känna av att vissa försöker köra någon sorts maktkamp. Ärligt? Jag är den överlägsna här! ;)
Kastade ur Munish ur JDP:n så jag fick lämna bygget en stund. Mitt i city & hämta massa rullpall med varor till/från Mansion. Ut till Sundsta & hämta pall & vidare till Bergvik för att avsluta med att lossa på LC & slänga käft med Hasse.
Cyklade hem. Tog en lite längre väg. Hemma har vi besök av fina Rikke som tagit promenad med Saga, Max & Chippen. Vi fikar lite (kaffe & glass!) & sedan åker jag & Rikke med barnen & badar.
Ellie simmade, hoppade från bryggan & hade sand/vatten krig med mig & Rikke!
Sedan åkte vi hem, käkade bakad potatis med hemmagjord skagenröra & grönsallad. Ellie & Rikke sminkade varandra med blandad framgång!
Klockan blev mycket, men vi är ett gäng som kommer somna mycket gott i kväll...! :)
Måndag!
Tillbaka på jobbet, en normal arbetsvecka. Så himla skönt, men jag känner mig lite... Gammal? Eller...? Ärligt talat skiter jag i om jag upplevs som tråkig. Ja, det hade varit kul med en karatefylla. Men ärligt talat vet jag inte om jag tycker att konsekvenserna är värt det. Kände att OM det promt ska drickas, hellre en köksbordsfylla. Men absolut allra helst får jag mer ut av att ta en glas eller två till en god middag med trevligt sällskap. Jag vill ha kvalitet. Och hjärn-orgasmer. Ja, vissa blir kanske besvikna, men jag har kommit såpass långt att jag vet vad jag vill ha. Men faktiskt, alkoholen kan kvitta helt trots allt. Älskar Carlsbergs alkoholfria eller det där alkoholfria jordgubbsvinet. Men, ett glas black Tower en varm sommarkväll är inte dumt det heller... Summa sumarum; alkoholen är inget som helst måste.
Kan lätt bli att man tolkar galet här, men Saga har växt betydligt mer på 11 år! ;)
Nu börjar jag ta mig ut "på andra sidan" från min socker-avgiftning. Abstinensen lägger sig så sakta. När jag var & handlade så såg jag socker i allt! Men jag är ju inte slavisk. Jag vill bara inte ha missbruket. Klart att chokladkakorna ropade efter mig i kassan, men inte den endaste lilla bit smög med ut & jag är faktiskt nöjd att jag klarade av det.
Köpte med fullkornspasta (vi ska inte pina oss genom livet) & Magnus lät skeptisk när jag sa att det var den enda sortens pasta jag köpt med. Men han verkade gilla den!
Försökte löpträna, men min gamla skada protesterade, så jag försökte köra lite intervaller, men kom fram till att det var bättre att gå i rask takt istället. Inte speciellt långt blev det heller 3,87 km, men tänker ändå att det är bättre att jag gör något alls & börjar någonstans än att ligga o jäsa på soffan. Ca 10 min/km, får skylla på mina korta ben!
I morgon ska jag cykla till jobbet. Ser fram emot det :)
Kan lätt bli att man tolkar galet här, men Saga har växt betydligt mer på 11 år! ;)
Det var snarare Maria med Saga i famn & Maria 11 år senare med Sonja :)
Så hade det gått några dagar
Gått YKB utbildning ute på Caland & jag är faktiskt inte partiskt när jag säger att Reimond gjorde ett toppenjobb! Vi hade jättetrevligt & det var ett gäng sköna snubbar med. Extra plus var det att få pussa på Ellie två mornar :)
Ellie hjälpte mig att slipa,
hon hjälpte mig att måla,
vi tog en sväng ut i skogen & hämtade material :)
vi skalade den & högg av utstickande grenar,
hon hjälpte mig att måla,
o vips så hade en ful IKEA-gardinstång bytts mot en lite roligare :)
När vi ändå höll på, slog vi sönder en icke godkänd lastpall, slängde på lite färg & byggde en ny fönsterbräda. Valde att inte slipa ned den för att få en lite ruffigare stil.
Denna helgen skulle fått i festens tecken, men någonstans missades detta med Ellie & barnvakt. Visst, det hade varit skitkul att festa med gänget!
Men, jag tror ändå att det fanns en mening med det....
Så idag, medan Magnus roade sig med att springa Karlstadloppet, så (förutom cykling & promenad med katterna) lekte jag & Ellie Ernst de Luxe! :)
Ernst & Lill-Ernst :)
Den bipolära toppens fördel
Oups. Tröttnade på vår svankande kökshylla, så jag byggde visst en ny.
Lite gammal (ej eur) lastpall, lite våld, lite slipa, lite såga, lite skruva, lite måla & vips. En ny hylla i lite mer skrovlig, lantlig stil :)
För & nackdelar
Ska testa att dra ner på medicinerna. Doktorn säger att om man kan under sommarhalvåret, så är det bra.
Jag märker hur jag går upp i en "topp". Inga extrema som jag tidigare fått, men jag märker skillnaden. Topparna kan vara bra med kreativitet & energi! Nackdelen med att ha ultrarapida episoder är att det (obehandlat) gör att jag rusar i höjden & sedan kraschlandar. Jag märker av det på mina drömmar (intensiva, mardrömmar). Jag älskar när jag har energin & inspirationen, tänk om jag kunde ligga på denna nivån som jag gör nu, hela tiden? Men jag vet att konsekvenserna kommer. Fördelen nu, är att jag är medveten & "är med på det".
Får väl försöka
Men på sistone har det varit för mycket. För mycket ljud, för mycket som händer. För mycket liksom. Inte nödvändigtvis dåligt, men jag är dränerad. Kropp & sinne har ännu inte återhämtat sig.
Det var ett tag sedan jag skrev. Allt & inget har hänt. Trivs att vara tillbaka på jobbet. Känner mig trygg i mig själv & den jag är. Märker att mina drömmar processar det förflutna & "gör upp" med spöken (inte spöken - spöken).
Ångest kommer i attacker. Insikt i vad illa jag gjort människor som jag håller av.
Sådan otrolig sorg....
Tyvärr kan jag inte göra något åt vad som varit. Jobba varje dag med att bli en bättre jag. Lära sig av allt.
Jag antar, nu när kroppen kommer ikapp, så propsar även sinne & själ på att få läka, komma ikapp, rensa & växa.
Jag.
Vad konstigt det låter.
"My name’s blurry-face and I care what you think". Så träffande. Snälla, tyck om mig! Bad den identitetslösa lilla varelsen.
Jag är stark. Ödmjuk. Jag bugar mig inför det stora. Men jag tänker inte be om ursäkt längre. Jag tänker tillåta mig att röra mig framåt. Tänker inte "passa in". Tänker vara jag. Vara ärlig & sann mot mig själv.
Men om ni vara visste vilka fundamentala förändringar som faktiskt skett! Små, närmast osynliga för de flesta, men de har förändrat allt.
För var allt på mina villkor. Livet var orättvist muttrade jag inifrån min offerkofta. De stora, trygga personerna som skyddade mig gjorde även att jag inte tog mig någonstans... Försökte jag gå ur cirkeln, drogs jag tillbaka. Till det välbekanta, "trygga", det som var då som det skulle vara. Växt inte. Ändra dig inte. Utveckla dig inte. Stanna där & var som du alltid har varit & lyssna till oss när vi mantrar; "Det är såhär du är, såhär du alltid varit & såhär du alltid kommer vara."
Fast jag vägrar. Jag är trygg att stå på egna ben nu. Och jag vet att jag bara är på väg att bygga min potential. Att våga! Att utmana mig själv. Visst, som ett dåligt exempel; repelling, atmos fear, höghöjdsbanor, dykning, Oblivion, höjder, flygplan. Att trotsa mina rädslor!
Senast; jag körde & backade in en kärra med lastbilen. Jag vet att det inte var ett släp & att kärror är lättare! Men min instinkt skrek i panik, men jag gjorde det ändå. Skitsak för er, men jättesteg för mig! Saker som jag drunknar i panikträsket annars, men nu blundar jag & tar steget ändå. För mig är det stort!
Nu blev det ett sådant där flummigt inlägg igen. För mycket tankar som rör ihop allting. Men, jag skriver faktiskt för min skull. För att få ventilera & sätta ord på alla röster.
I morgon blir det förmodligen tomgods. Resten av veckan, tillbaka till Caland för lite YKB (eftersom senaste kursen blev avbruten pga min lilla minisemester på CSK).
Ha det gott alla!
Igår, första dagen!
Så jäkla skönt att vara tillbaka på jobbet! Börjar med att gå all in o kör 10 timmars dagar på citykörningen som var min stora skräck, då den innefattar att köra i mitticity garaget.
Allt fick hur bra som helst & jag låg med hela dagen!
Vi får väl se hur det funkar idag med alla översvämningar då...?
Tillbaka till vardagen!
Är så innerligt tacksam för all hjälp vi fått av Daniel med djuren & låsbyte efter inbrottet i bilen. Du är guld!
Mina hjärtegull! <3
Veckan börjar med ledig dag innan en 10-timmars vecka på city körningen. Snacka om att börja med skrik & panik...!
Ledig & ledig förresten... Det blir väl till att packa upp allting, tvätta & sedan blir det CSK & röntgen i eftermiddag. Efter det ska jag hämta Ellie! Som jag har saknat det lilla odjuret! <3
Bebisarna har växt jättemycket! "Går" på vingliga ben & försöker rymma från korgen så de kan utforska världen. Redan nu verkar de bli riktigt härliga individer! De fräser & spottar mot Chippen när han kommer för nära, Calle är en riktig kelgris & snuttar som sin pappa, Wille är nyfiken & verkar lite filosofisk. Som bröder bråkar de med varann. Det är så mycket kärlek & Gud vad jag älskar mina katter!
Strule har legat hos mig i natt, ända uppe i ansiktet & spunnit & snuttat i ansiktet. Siri har myst i knät nu på morgonen & Wilma verkar också nöjd med att få bli lite pussad o kliad på!
Knäppa djur! <3
Lördag, sista dagen - söndag resa hem.
Hur ska man kunna vakna upp utan att mötas av detta igen?
Maten & fikat
Tog en sista tur upp till Riva del Garda, vandrade, shoppade & åt mer glass.
Idag som sagt åker vi hem igen. Bitterljuvt men jag saknar Ellie & djuren! Borta bra men hemma bäst!
Ciao Italia! Ses om några månader igen :)
Fredag
Man kan inte vara i Norra Italien & inte smita förbi Venedig! Det var nog inte riktigt som jag tänkt, men vackert & galet massa folk! Men här parkerade parkeringsvakten bilen åt en :)
Världens äckligaste milkshake.
Torsdag
Torsdag & vi vaknar upp till ett regnigt Garda. Soft stämning.
Lite koffein & reflektion över vad man ska hitta på en sådan dag.
Det blir en liten bilutflykt upp till Riva Del Garda!
Många smala, krokiga vägar uppe i bergen, många tunnlar.
Riva Del Garda alltså. Strosa runt i parker, shoppa lite & givetvis; Gelato! :)
Åt nog det godaste köttet någonsin!
Onsdag
Onsdag & dags för Gardaland!
Barnen var taggade!
Här åkte Saga, Kevin, Magnus & Max Blue Tornado (som jag även åkte senare). Den var extremt ryckig & obekväm! Efteråt hade barnen så ont i huvudena & Max mådde illa, så det blev lite vila sen....
Vågade mig upp i någon sorts utsiktskarusell & kunde faktiskt njuta av utsikten!
Denna hette Oblivion - the Black Hole & den var nog en av mina favoriter, den & en som hette raptor. I denna hängde man en stund över "stupet" innan man släpptes ner i en hisnande fart! 
Gardaland stängde kl18, men kände att det ändå inte gjorde så mycket.
Kan säga att vi var ett gött trött gäng som åkte "hem" den kvällen.
Vågade mig upp i någon sorts utsiktskarusell & kunde faktiskt njuta av utsikten!
Kan säga att vi var ett gött trött gäng som åkte "hem" den kvällen.
Tisdag
Kaffe på terassen denna tisdagsmorgon!
Är man runt Garda så måste man åka till Sirmione! Vandrade runt i "gamla stan" & barnen käkade glass i storlek med en arm!
Massor med bebisar!
Tillbaka på hotellet på kvällen så var det dags för mer badande! :)
Söndag-måndag
Vårt flyg landade äntligen
Först Karlstad-Landvetter, sen flyg till Bergamo, lite buss & därefter bil från Bergamo till Tignale.
Klev ut på terassen & kunde konstatera att utsikten var långt bättre än jag trott! Bilder gör det absolut ingen rättvisa!
Ganska kallt här än, men gott om fågelkvitter (& göken!) & riktigt behaglig stämning.
Givetvis käkade vi frukosten ute på terassen!
Saga hoppas på lite färg!
Givet var äkta italiensk pizza (även om jag valde kött istället).
Ja, men då kör vi då!
Blogg-diarré de Luxe!
Fultrynen & spex! :D
Vaknade före alarmet -givetvis!
Ingen aning om det som ska med är med, men det ordnar sig väl....
Bäste Daniel hämtade Chippen & nu är vi äntligen på väg. Känns overkligt & jag trodde faktiskt inte i min vildaste fantasi att jag skulle vara vid sådan bra hälsa!
Skriver mer i kväll :)
*Gäsp!*
Idag är jag helt sinnessjukt trött. Skulle lätt kunna dra täcket över huvudet & sova bort förmiddagen.
Men det kanske är bäst att vakna till, ta en kopp kaffe & köra igång...
Resfeber!
Torsdag idag & jag förstår inte hur det nyss var över hundra dagar kvar & plötsligt ska vi åka.
Hämtade mitt barfotabarn på förskolan. Lortig & lycklig, precis som det ska vara med skrapade sommarknän & blåmärken. :)
You gotta love Autocorrect!
Wille, min lilla kelgris!
Jag kan ju låtsas att det är en välkommen-tillbaka-till-jobbet-tårta!
Tack! Det var tufft, men riktigt kul! Men säg inte det till någon, för det påstås att jag var sjuk & med massa slangar i kroppen när detta hände?
Förmiddagsmys med Calle
Okej, som ni vet; i måndags blev jag äntligen fri! Var in till den urologiska dagvården & fick katetern i ryggen bortdragen. Så sinnessjukt obehagligt, men gjorde inte ont. Någon sekunds känsla av ett njurstensanfall, sen var det klart, med ett litet hål som följd.
Känslan av att kunna duscha utan att försöka hålla koll på att inte förband & annat blev dränkta & påsar som hängde o var i vägen. Så jävla skönt! Inget stramande förband kvar på ryggen. Jag känner mig så glad!
Igår fick jag åka med Jerry på turen upp till Hagfors & Ekshärad. Har inte varit till sista stället, så det kändes bra att få se det. Idag ska jag åka med honom till Lysvik av samma anledning. Åh, vad jag saknat att få jobba!
Fredag är jag ledig, så det blir att packa & städa. Plötsligt är det söndag!
Bäste Daniel ska hjälpa oss med djuren & jag är innerligt tacksam! Bebisarna kommer vara så stora när vi kommer hem igen!
Wille, min lilla kelgris!
Tack! Det var tufft, men riktigt kul! Men säg inte det till någon, för det påstås att jag var sjuk & med massa slangar i kroppen när detta hände?
Allt som återstår.
Så länge jag kan minnas har jag haft återkommande UVI:er. Ibland har det blivit njurbäckensinflammation. Sedan blev det njurstenar. I över ett år har jag stridit hårt med dem & efter frekventa besök på akuten & diverse inläggningar & ingrepp, så är detta allt som återstår. Om en vecka ska detta bara vara ett dåligt minne med ett litet ärr som påminner. Men ändå är jag tacksam för den resa jag gjort. Jag har lärt mig så mycket på så många olika plan! Detta har varit både en fysisk & psykisk resa.
I helgen gick vi en promenad på 5km i sakta mak. Idag tog jag & Saga 4,7km i raskare tempo. Är så otroligt skönt att kunna röra sig igen! Att smärtan är borta! Ingen morfin, inget smärtstillande, bara min vanliga tok-medicin! :)
Nu ska jag sova. Denna veckan ska det packas, på söndag smäller det! :)
(Inte ordagrant hoppas jag bara!)
Längesen?
Tycker det har hänt mycket sen sist! 
Wilma är härligt gravid-tjock
Vi tjejer hade spa-kväll här hemma & mös ordentligt
Ansiktsmask var kul, tyckte Ellie
Ellie gav mig förstklassig pedikyr.
Försöker få till lilla toaletten
Tog en tripp till Gekås & Saga fick ragg :)
Åkte sedan ner till Malmö & bodde på Scandic triangeln. Magnus åkte på världens feber & blev liggandes.
9:e våningen
Hatade dessa hissarna!!
Scandic triangeln 
20:e våningen & jag är nära till gråt.
Hälsade på min vackra systerdotter Sonja! Givetvis var det härligt att krama om Micke & Maria också! :)
Älskade lillasyster, jag är så stolt över dig!
På vägen hem stannade vi till på Gekås igen, bytte lite varor & mådde betydligt bättre än dagen innan, då jag nästan satte mig på golvet & grät! Glass ute i solen var givet.
Väl hemma kunde vi konstatera att svärfar skött sig bra som barnmorska & två små liv kommit till världen. I soffan, givetvis, som nu ser ut som en mordplats.
Väldigt stolt mamma!
Strule tittar till sin familj.
Calle <3 ( Efter kung Carl Gustaf, föddes Valborg)
Wille, eftersom han är den som är mest lik sin mamma Wilma
Övertrött & skrattar högt åt autocorrec! Rätt ord var Kristinehamn
Grillat, öl & måla mindfulness med Saga.
Kraftig grabb denna Wille! :)
Han sover såhär! <3
Jag & Ellie målar mindfullness :)
Ellie väver en filt åt bebisarna :)
Fick tillslut komma hem med en pyelostomi. Att leva med en slang & påse var väldigt otympligt & trist. Inga byxor som passade. Stundtals hade jag jätteont! Fast inte längre i njurarna, utan mer nere i urinröret. Trött, orkeslös & allt gjorde ont.
I onsdags hade jag inbokat ESWL i narkos. Kom till mottagningen, fick pre-meds, togs in på behandlingsrummet. Det var "min" syster Malin, en narkossköterska & överläkare Petter. Tanken var att jag skulle "drifta bort" & inte fullkomligt sövas. Jag fick syrgas, en infart & jag nämnde att det kommit jättemycket grus ur dränet, men det varit riktigt fint nu i några dagar. För säkerhets skull så tog vi en kontrollröntgen & Malin såg förbryllad ut. Hon gick ut till Petter & bad honom ta sig en titt. Det visade sig att stomin fixat allt & njuren var nu fri från sten! Så, narkossköterskan kunde avveckla & en ESWL blev en cystoskopi! Av med brallorna, bedövade urinröret med xylocain & gick in med en kamera, därefter en tång som vi använde för att dra ut den inneliggande pigtailen. Det hörde nog till de mest obehagliga saker jag gjort! Massor av grus följde med den ut. Vi spolade dränet med kontrast för att se om det fanns ett flöde ut från njuren den normala vägen & till min stora lycka så gjorde det! Vi kopplade bort påsen, ströp dränet & nu testar vi fram till på måndag om det funkar.
Än så länge går det jättebra! Slangen är lite i vägen, men bättre än en stor påse på benet!
På måndag blir jag av med pyelostomin & jag kan återgå till ett normalt liv!
Idag ska jag fira genom att ta en lång promenad i skog & mark. Så jäkla härligt! Skönt att få röra på sig normalt igen & komma igång med träningen. Har onekligen lagt på mig några extrakilon.
Nope, dags att dra igång! :)
Du å ja’ brorsan!
Kraftig grabb denna Wille! :)
