Så var det torsdag...!
Tiden rusar.
Sista skoldagen.
Flyttstäd nu på morgonen innan skolan.
I morgon ska jag lämna över nycklarna.
Förlänga några dagar på NK1a1 så jag slipper få magsår.
Ta en dag i taget, så får vi se vad som händer...
Idag vankas demens. Mer än vanligt ;)
Tänkte på en sak, det är inte så konstigt att folk blir mörkrädda när de jobbar natten på ett demensboende! Först så kan vissa jaga upp sig över att det är natt, tyst & stort hus & konstiga skuggor i speglingarna i fönstren. Så kanske någon anställd smyger omkring i korridorerna ensam & just konstaterat att alla sover när man rundar ett hörn & där plötsligt står det någon som ljudlöst tagit sig upp. Lätt hjärtattack bara där. Sen kanske man har byggt upp den där lilla obetydliga rädslan/obehaget & så går man in hos någon som bestämt hävdar att det minsann står någon där i skuggorna! Och de upplever det så verkligt & är så övertygade att man själv nästan börjar se denna någon tillslut...! :)
Men det kan verkligen vara intressant att lyssna på dem om man orkar ta sig tiden. Och vilken skillnad det kan göra att bara sitta hos någon en stund & hålla handen....
Nej. Mot skolan & allt det andra!
