Gråtfärdig
Är så vansinnigt trött...! Och stressad...! Och tiden bara rusar...!
I morgon - upp tidigt, göra oss redo för dagen med allt vad det innebär; kläder till barnen, frukt, frukost, fixa tårta, sjunga, lämna barnen, plugga, skriva ut blankett, få tag på Björn som ska skriva under, plugget, plugga ännu mer.
Orkar inte... Känns som kortslutningar i skallen (verkligen! Det känns som märkliga elstötar som får mig att rycka i hela huvudet), jag är snurrig & yr & det känns så väldigt obehagligt....! En & en halv vecka kvar... Tusen saker. Ingen tid. Barnen skriker, bråkar, gnäller & just nu känns det som om det bara behövs en yttepytteliten grej så går jag ut & sätter mig i skogen tills jorden slutar att snurra.
Men om jag gråter en skvätt, tar en kopp kaffe så kanske det känns bättre sen... Kanske...
Men nu är iaf badrummet helt klart i lägenheten.
Bara jag är klar & av med den...
Bara jag är klar med alla skolarbeten & skolan är slut...
Om jag fick önska mig något nu, så skulle jag åka ensam till Stockholm, checka in på ett hotell, bädda ner mig i sängen & vägra kliva upp förän morgonen därpå. Sedan skulle jag njuuuuta av ensamheten & en god hotellfrukost & därefter helt planlöst vandra runt i hela gamla stan & resten av byn... Sätta mig på ett kafé & bara glo på folk så länge jag kände att jag ville. Bara gå & gå & gå & nollställa skallen. Inte prata mer än nödvändigt på hela helgen...
Fan vad underbart det vore & vad gôtt jag skulle må...!
Jag gnäller för att jag är trött & stressad. Känns förmodligen lite bättre i morgon :)
