tellhim

Av lite psykologi & om man utgår från psykoanalysen & våra försvar. Det finns ett litet försvar som kallas projicering. Detta betyder att det finns känslor eller önskningar hos dig som du inte vill veta av hos dig själv (du är kanske bitter för att ditt liv suger på grund av dina egna dåliga val eller att du kanske vet med dig själv att du är för "svag" för att göra en ändring i din situation). Eftersom du inte riktigt vet hur du ska hantera dessa känslor så projicerar du dem på en annan (andra?) personer i din omgivning & sedan är sur på denne & hittar saker att klaga, anmärka på i dennes liv för att du på något vis tror att du skulle må bättre då.
Tyvärr så träffar man väldigt ofta sådana människor. Många av oss har dem kanske i vår umgängeskrets & de kan vara väldigt energikrävande.
Men jag ska dela med mig av min visdom som jag själv lärt mig då jag gått från en period med projicering.
Eget ansvar. Det är egentligen inte svårare än så!
Det är bara du själv som kan göra dig lycklig! Och ibland får man kanske offra en del & slå sig blodig för att nå dit man vill. Nå sin lycka. & man måste vara villig att jobba hårt, men det är det värt!
En bra början är att minnas sig själv, vem man är & vad man brinner för! Vad gör att du mår bra? Det är klart att det kan krävas vissa kompromisser, men kompromisser är oftast mycket bättre än att acceptera ett läge där man inte mår bra.
Jag mår bra när jag får stå på egna ben & jobba hårt på många tänkbara vis. Livet har lärt mig att lyckan är som att fånga en fjäril! Men hade det varit enkelt... Du hade det inte funnits någon njutning i känslan av att lyckas!
Men man kanske inte behöver gå igenom det jag har gjort... Men jag kanske ser allting lite klarare nu. Trots allt har det format mig till mig. Och nu när jag lärt mig att läka mina sår så kan jag vända det till min fördel istället.
Som sagt. Det är upp till dig.
Jag kanske skulle kunna få allting serverat av en "plånbok" någonstans, men det passar inte mig. Jag mår gott av att betala mina räkningar, lägga pengar i vår buffert till mat & till drivmedel & till omkostnader på huset. Jag mår gott av att få jobba i sommar & bidra till renovering & semester! Jag minns inte när jag köpte något till mig själv senast... Men jag ber inte Marcus om pengar så jag kan få köpa jeans på lager 154 för 150 spänn! Har jag inga pengar, så har jag inte. Då får jag leva därefter. Men jag klarar mig. Man får tänka sig för. Nu är jag inte fattig eller svälter, på det viset. Men jag får prioritera. Och det är okej. För den ångesten jag får när någon betalar för mig är inte värt det... Jag går hellre i trasiga jeans... Men detta är inget gnäll. Detta är så det är. Jag fokuserar på att må bra i nuet. Av omge mig med människor som får mig att må gott! Och periodvis under hela mitt liv så har jag dragit mig undan. Kalla mig introvert om du vill, men jag kan må väldigt gott i stillhet. Jag behöver inte festen, dunket & bruset. Bern there, done that. Jag behöver inte de fräna resorna eller senaste modet. Jag behöver inte de dyraste prylarna eller enligt senaste inredningstrenderna.
Mycket av det vi renoverar får gärna vara nära till naturen. Mycket trä. Ingen plast där det absolut inte behövs. Jag mår gott av att ha älgen utanför fönstret & med öronbedövande fågelkvitter & så mycket rena blomdofter att man blir nästan hög!
Jag är glad att du vill bli en bättre människa. Men det är tragiskt att ditt hat till mig är det som driver dig framåt.
Jag ska fortsätta styra mitt liv mot mitt mål. Mot det som får mig att må bra. Och jag är villig att kavla upp ärmarna & ta skiten på vägen dit. Man måste våga för att vinna...!