Mello-lördag
Så vart det lördag & de antidepressiva börjar visa sina klassiska bieffekter som man får under de första veckorna.
Barnen sitter i soffan, äter godis & ser på netflix. Jag sitter i köket, men jag vet inte riktigt om det beror på att jag försöker undvika frestelsen med godis (fast jag är inte sugen, bara ett inlärt beteende) eller för att jag vill dra mig undan lite för att skriva...
Vet inte vad som hände. Hela kroppen & själen lixom domnade bort. Jag har en märklig känsla av att vara sådär aprak, men att man samtidigt försöker spela väldigt nykter & som om varenda sinne är skärpt & man är medveten om varenda liten nyans i atmosfären.
Känner mig osynlig.
Jag vill också allt det där! ...men det måste vänta tills jag kommit över detta hindret. Det är lätt att känna sig som en förlorade...
I morgon ska jag på bio med mina små kärlekar!
Mitt tålamod är myyyyycket bättre nu. Förmodligen för att jag får sova lite bättre.
Och jag fick jättebraiga roooosa löparskor av min älskling! Tacksam till tusen..!! ...Men nu har jag ingen ursäkt längre, bara ut & röra på fläsket. Bra skor, asfalten börjar krypa fram & det är ljust ganska länge, även här i skogen.
