9/11 2004
"Vad jag saknar pappa!
Sitter vid köksbordet hemma hos mig & Björn. Ute är det grått & hösttråkigt. Kaffekokaren puttrar, men förövrigt är det ganska tyst. Björn sover.
Ibland kommer impulsen & längtan att; vad gott det vore att gå hem till pappa nu, 2 kvarter bort, bli hälsad välkommen hem & höra frågan 'ska jag sätta på en kanna lut?'. Lut = pappas kaffe som han alltid lyckades få en speciell smak på. Stark. Smuttar nu på mitt egna kaffe. Det är inte alls samma sak. Vad jag inte skulle göra för att få en sista morgon hemma i pappas kök, pappa, en kopp lut, Skåne-pepparkakor med smör (det där smöret som pappa alltid lät stå framme merparten av dagen). Pappa hade alltid ostskivor på. Kunde sitta & prata om allt & ingenting. Det var skönt att bara få komma hem & man behövde inte säga något, utan bara få vara.
Det var dagen jag fruktat mest, dagen då pappa gick bort. För hur illa saker & ting ändå varit, så fanns alltid pappa & man kunde komma hem & vara liten igen.
Han betyder så otroligt mycket för mig & jag fruktade denna dag, då allt som höll mig uppe skulle ryckas ifrån mig.
Snart får jag min egen lilla familj (om ca 80 dagar), annars vet jag inte vad jag hade gjort. Jag gör såna tvärkast mellan lycka & panikångest & ibland tar det nästan knäcken på mig..."
Hittade ett gammalt dagboksblad.
