Inte riktigt som man tänkt...

Tur i oturen har jag inga lektioner idag. Men jag hade höga ambitioner om att gräva ner mig i mina böcker idag & läsa på om psykisk hälsa & ohälsa, cellen & sjukdomar i dessa, vård-omsorg & ekologi.
Men så blev det alltså inte.
Just precis nu, efter en dusch & lite kaffe så är jag -knappt- vid medvetande. Lite frustrerad då jag känner mig låg för att jag är för trött & jag har inte råd att hamna efter.
Kevin väckte mig vid 23 tiden. Han låg i en pöl av spya & var olycklig. Det blev att duscha barn efter att han suttit på toaletten i nästan 30 minuter & tömt tarm. Jag torkade spyor & mindes hur lätt min pappa hade för att börja hulka vid blotta tanken på ämnet. Givetvis inspirerades jag en stund, men tog mig sedan samman.
Tväddade (läs:kokade) mina händer i tvål & vatten & tänkte åter igen tanken att investera i handsprit - som jag sedan aldrig gör... Predikade för Kevin om vikten att tvätta sig efter toabesök & annars & att han absolut inte får dela godis eller glas med sina syskon nu.
Slängde ett lakan över soffan i sovrummet, bäddade ner Kevin & försedde honom med en hink. Lade mig att sova. Hur bra tror ni det gick? Messade Britt, lokalen, Hannah & Erica. Låg & stirrade ut i natten. Hostade inte Ellie väldigt konstigt nu? Bäst att titta till henne. Nej, hon sov gott. Gick & lade mig igen. Kevin hade inte märkt att han spytt. Han gjorde detta i sömnen. Tänk om Saga spydde i sömnen & hon hade kvävts?! Klockan hade börjat bli mycket nu & Saga sov i sin säng än. Något måste vara fel?! Efter mycket om & men så lyckades man till slut dåsa till. Minsta lilla ljud så var man klarvaken. Marcus som knappt var vaken klappade på mig & mumlade något om att jag var grym & världens bästa mamma. Tvättmaskinen stod på. Ljudet av metall mot maskinens lucka tonade bort i mörkret...
Ellie låter! Fyra stora kliv, kroppen reagerade & jag vaknade någonstans i trappen. Hade hon spytt?! Var hon också dålig? Tur i oturen så hade hon bara kissat på sig. Mer tvätt. En unge till fick ta en nattlig dusch. Bar ner henne & lade henne mellan oss. Hon flinade nöjt & lade sig tillrätta. Jag var åter igen klarvaken. Fick en wow-känsla & drog allt från cellens uppbyggnad till malignt & benign, vårtor & hjärntumörer osv.
Timmarna gick. Gick i & ur en dvala. Noterade alla ljud i huset. Tillslut började Marcus klocka att ringa. Jag ville börja gråta... Höll för Ellies öron & hoppades att hon skulle sova en stund till. Visst fortsatte hon att slumra en stund till, men när Marcus skulle åka var hon vaken & Kevin hade redan klivit upp & satt & kollade Netflix på iPaden. Han hade tack & lov inte spytt något mer, men är lite sliten. Jag har alla barnen hemma & sitter just nu & läser lite psykiatri. Barnen måste vänta med nöjen idag & roa sig själva, jag måste få detta gjort.
Mer kaffe, mer motivation & hoppas jag orkar hålla ihop idag...!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0