tellhim

Om man t.ex. växer upp med en nyckfull & lynnig förälder som när som helst kan få ett vredesutbrott eller kanske till & med bli våldsam uppstår lätt ett tankemönster som går ut på att det inte spelar någon roll hur mycket man än försöker. "Vad jag än gör så blir pappa arg - det är bara att krypa ihop & ta emot". Denna inlärda respons kan sedan sprida sig -generaliseras- till att omfatta även andra situationer där man faktiskt skulle kunna slippa ifrån smärta eller obehag genom att agera. Det handlar inte om att man vill vara offer, utan om man gång på gång har befunnit sig i en situation där det faktiskt inte har gått att undkomma. Hjälplösheten kan också uppstå genom att man inte tillåts skaffa sig erfarenheter av att bemästra svårigheter.

Jag har haft problem, mycket för att jag dels inte haft annat val än att "lida", sedan aldrig fått lära mig hur man kan göra annorlunda. Därför är det svindlande för mig när jag äntligen får möjligheten att göra annorlunda! :)

Detta är även förknippat med curlande föräldrar. Om man har föräldrar som alltid "sopar banan" för en så att man aldrig utsätts för svårigheter & påfrestningar, då kommer man inte att utveckla något tankemönster (kognitivt tankemönster) som gör att vi kan hantera motgångar. Och om ingen då skyndar till för att hjälpa en så kommer man att uppleva en stark känsla av hjälplöshet som mycket väl kan leda till ett "offer"-beteende.