Tacksam!
Tacksam ändå för allt! För mina barn, mina syskon med de sina, Marcus & Caland-klanen (som i Calais Andersson), för mina vänner nya-som gamla! Trots en skumpig tur så skulle jag inte varit den jag är idag (på gott & ont) om jag inte fått gjort min personliga resa. Det finns mycket smärta, men också mycket kärlek & glädje!
Och när man börjar få en känsla av egenvärde så lättar mycket. Jag kanske inte anser att jag är OVÄRDERLIG för någon, men jag har ett värde...!
Arbetsgivaren vill ha mig! Väldigt gärna! Och om de inte får mig så var de beredda att tala gott om mig för andra! :) och jag har fått höra att jag borde bli stödlärare för att jag är så duktig - pedagogisk & kan förklara så att alla förstår & även att jag borde bli läkare för att jag är så duktig!
Tyvärr så är inte min självkänsla där än... Vilket iofs kvittar, för jag skulle aldrig vilja bli läkare. Jag vill jobba nära människor! Och att vara barnmorska är väl nära nog? ;)
Fick mess av Marcus igen - hela två gånger idag! Och jag blir alldeles varm & glad...! Denna veckan har känts som en evighet men samtidigt bara försvunnit.
Nu ska jag spåna på Idas 11-års present! :)
Idag tog vi venprover. Kommer bli proffs! :P Älskar skolan! Längtar tills jag verkligen får jobba med detta!
Tack idag Farmor Lena som hjälpte mig med Ellie & älskade Peter & Mia som hjälpte mig med de andra två busarna!
Tack alla ni som hjälpt mig & som funnits för mig - in good times and in bad - ni är verkliga vardags-änglar! ❤
Och tack fina Jenny för tillskotten! Ibland är det bra med kontakter ;)
