tellhim

Bubblande snarkningar hörs alldeles bredvid då jag knött ihop mig i min flådiga bäddsoffa med 2 av 3 barn. De sover & jag känner mig trött, nöjd men ändå lite, lite sorgsen.
I nya lyan är det kaos. Jag tycker inte jag har gjort så mycket annat idag än att plocka, packat, sorterat & försökt att organisera men nu ser det nästan värre ut än innan. Orken rann ur mig alldeles. Disken & skräpet står kvar sedan jag fuskade till barnen kvällsmat i form av en flottig pizza nedifrån gatan. Nackdelen med att bo i byn: onyttigheter är alldeles för tillgängligt! Fördelen: märkligt nog så rör jag mig mer...?
Jag orkar inte. Blev så less när allt mitt slit idag känns så ogjort. Började skruva isär barnens sängar för att kunna bygga ihop dem som våningsängar igen. Tänkte att jag åtminstone kunde förbereda genom att byta gavlarna & när de ändå var lösa - skruva fast beslagen. Men inget gick som jag ville. Förmodligen är jag bara en tjej & alla vet juh att tjejer inte kan med verktyg som skruvdragare. Självklart vill jag skylla på att träet är för hårt & att jag behöver förborra så att skruven ska orka dra sig. Men så är det säkert bara en bra ursäkt för att jag förmodligen gör åt helvete fel...
Så jag sket i disken. Släcker man lampan så är det ingen som ser. Visar fingret åt rummet med halvmonterade barnsängar & slängde mig i säng-substitutet. När jag vaknar i morgon är jag förmodligen redan färdigstylad, humöret är på topp & när jag öppnar balkongdörren kommer skogens alla djur hälsa mig en god morgon...!
Eller? Inte?
Hursom. En bättre feeling i morgon vore inte fel! Som en sådan jag fick i morse... Abstinens... Hoppas få mig lite i morgon. En liten dos så att man jämt orkar en stund till... I en vecka till?
Nu ska jag dra täcket över huvudet.
Somna till ljudet av mina barns snarkningar, Middens spinnande & regndropparna mot fönsterblecket...
Regn...