tellhim

Nej, men man kanske skulle bli uppfinnare?
Eller börja hänga med de där MiB’s. De har en liten penn-mojäng jag gärna vill åt...
Jag är glad att jag har mina vänner nu. De får höra mycket. De är de finaste & bästa vännerna man kan ha! Och jag jobbar med mig själv även för dem. Jag blottar strupen hejvilt. Speciellt har det blivit med T. Jag säger som det är. Jag pratar med henne när jag får konstiga infall istället för att vända mig inåt. Hon är min vän & hon tar mig även med mina störningar. Att jag inte fattat det förrän nu... De kanske inte håller med, men de tar det. När tanken kommer så säger jag som det är & vi kan bolla det fram & tillbaka. Och vad bra det känns! Att få sätta orden på & prata om saken utan att vara rädd för att bli dömd.
Och jag berättar för dem, precis hur mycket jag älskar Dig & hatar mig. Jag hatar mig samtidigt som jag fått en insikt om mitt egenvärde.
Och jag älskar dem.
Jag kan inte leva utan någon av dem & dig. Jag kan inte leva...
E får gnugga sitt "vad var det jag sa!" i ansiktet på mig så mycket hon vill. Jag kan ta det. Faktum är att jag visste att hon hade rätt hela tiden. Jag kommer att ångra mitt beslut, för jag visste hela tiden att det inte var rätt.
Tyvärr så blev jag trängd. Tyvärr så kände jag mig pressad att svara något som egentligen inte alls var min vilja, men jag mådde skit & kunskapen att hantera situationen. Jag önskar att du hade lyssnat på P när han sa att du skulle ge mig lite utrymme. Det hade räckt...
Jag får ett tvång. Ett tvång om någon idiotisk principsak. Har jag sagt något så är det oåterkalleligt. Det går inte att ångra sig. Fast jag precis sekunden efter ville skrika NEEEEJJJ!!! Jag menade det inte!! Men systemet får liksom en kortslutning & allt låser sig. Jag blir kall. Känslolös. ERROR!
Hur skulle vi möjligtvis kunna resa oss ut det här? Hur fan skulle vi kunna reparera skadan?
Och sedan kommer tankarna, vad "de andra" skulle säga. Visst, de är värda att lyssna på men ärligt talat fuck them. Den enda som står med facit i hand är en själv. Man kan bara fråga vad man själv vill. Vad juryn som består av hjärta, känsla, förnuft & magkänsla säger. Vad är domen?
Jag är rädd. Rädd för att ha sårat för mycket. Rädd för att det finns inget kvar att rädda. Och jag behöver mina tre mer än någonsin då. För jag vet att jag inte kommer orka resa mig när jag får den domen...