tellhim

Klister känsla.
Den där doften av död & förmultning. Doften av sömn.
Ett lugn & ett vemod.
Skenet från kalla gatlampor.
Pastell gryning.
Polstjärnan.

Lyssnar till kaffebryggarens suckande & väntar på smaken av verklighet.
En liten stund nu på förmiddagen. Känna värken i nacken & en avtagande träningsvärk.
Jag ser på min nakna arm. Jag älskar mina fräknar. Alltid en början...
Jag minns baksidan av din överarm. Den starka längtan att få beröra den. Du hade rött på dig.
Jag minns chefens blick när jag inte vågade röra mig. Inte vågade se upp. Inte vågade yttra mig. Jag såg att han förstod. Jag ser än i dag att han förstår...

Kaffebryggaren har tystnat. Det är så tyst som det kan bli i en fastighet.
Jag samlar kraft.
Jag vet inte riktigt vart jag ska börja... Städa köket, börja med hemtentan, tvättstugan, Saga kommer hem, köpa present till Viktor, hämta resten av barnen, åka på kalas, kvällsritual, lägga barn & om orken tillåter - plugga lite till. Hålla ihop.
It’s fabulous!

Känner efterdyningarna av nattens mardrömmar. Mardrömmar kommer från ohanterad rädsla. Jag kan inte göra så mycket åt det nu. Allt handlar om tid... Om tålamod... & saker måste få ta sin tid antar jag. Och om det är som de säger i den där braiga boken, att man i varje liv har något att lära, så antar jag att mitt handlar om att lära, utvecklas, förlåta & att lära mig tålamod.
"Good things comes to those who wait"

Jag åkte genom mörkret från flygplatsen. Det är en viss känsla som fyller mig där i mörkret. Svart. Stjärnklart. Landskapet som passerar förbi i strålkastarskenet. Det som passerar i den månbelysta periferin.
...Samma känsla som den där natten. Där i tystnaden & småpratet med chefen i firmabilen på väg hem alla milen från bygget. Något hade ändrats.
Och spelpjäserna flyttas än. Bitarna hamnar på plats. Teckningen skissas på, suddas ut, ändras & kompletteras...

Jag mår inte bra. Känns som jag varit i strid & trampat på en landmina.
Jag saknar en kroppsdel. En del av mig har slitits bort & det kliar & värker så, där denna delen en gång var...
Jag har ont. Alltid så fruktansvärt ont...

Jag är villig att åka AtmosFear.
Jag kan hoppa bungee jump & fallskärm.
Jag kan lära mig att dyka på allvar & äta lever.
Jag kan till & med låta Elvis viga.
Jag är beredd att göra vad som krävs för att du ska förstå...!
...Men det får bli när tiden är inne...
Eller som lillasyster skulle ha sagt;
När planeterna står i en rät linje & månen är full!