Med en kopp kaffe.
Allt handlar slutligen om a state of mind.
Jag kan välja att sitta här & tôrrgrina över allt som är mindre bra med situationen, eller faktiskt fokusera på det som är bra. Jag orkar inte leva i ett personligt mörker, speciellt inte för någon annans skull. Blir inte jag vald för att jag har en sund syn på livet, för att jag älskar & bryr mig, ja, men då är det deras förlust. Ta mig för mig. Jag är sånhär & jag tänker inte glömma det igen.
Jag har inte bråttom någonstans. Jag har funnit frid, speciellt efter det min pappa sa... Vad De sa...
Klart jag blir ledsen. Klart jag har dåliga dagar. Men mörkret äter inte upp mig längre. Mörkret stannar inte längre i månader i sträck. Om mörkret förut var som det nere i Salas gruvor, så är mörkret numer som en klar vinternatt med tusen gnistrande ljuspunkter som bryter igenom.
Jag har ett lugn inom mig. Ibland kommer frustrationen & irritationen. Men varför ska jag vara den som kvävs i dessa negativa tankegångar? Lugnet tar över. Till & med jag anser att jag förtjänar mer.
Så jag tar sällskap av mina favorit personer i livet L & M. Man kan sätta ord på känslorna, man kan gå i regnet & sparka löv. Dra jackan tätare omkring sig när höstvinden rufsar en i håret.
Det är här & nu.
Och jag ser dig.
Du vet vart jag finns...
