"Hon upplever huvudvärken som spännande"
Ligger på soffan.
Kaffe. Treo.
Ja... Neee... Det hjälper visst inte mycket.
Het dusch & tigerbalsam.
Så får det bli.
Ligger på soffan. Ont i huvudet. Solen lyser in. Förtydligar allt jag måste göra. Jag ser bort. Orkar inte just nu.
Lämnade plasma förut. En söt liten sköterska som jag minns som Emelie. Hon måste trott att jag var efterbliven... Trött. Förvirrad. Missat fylla i vissa saker. Fyllt i fel på annat. Hon var snäll & det kändes inte alls när hon satte i den där stora kanylen. Jag gav henne en komplimang, hon blev glad & det kändes bra i hjärtat.
Kanylen satt alldeles naken i min arm. Blottad. Mitt blod, mörkrött i slangar som ringlade runt & kastades runt i en maskin. Mitt blod... Mörkrött... Det där som rusar runt inuti mig, får mitt hjärta att slå så hårt... För dig... Plastslangen mot min nakna hud... Jag kände sen den röda värmen som forsade genom den... Hett... Som min längtan...
Musik i mina öron. Varenda en har betydelse... Ingen av slumpen.
Jag sluter ögonen & minns... Tonerna... Känslan... Högt över molnen... Så rädd, men fri... Onåbar... Lämnade allt bakom mig. När vi cirkulerade mellan de höga bergen. De vackra byggnaderna. Värmen. Naturen. Staden. Vattnet. Solen. Och musiken. Hela tiden musiken. Jag avskärmade mig i gemenskapen.
Tänk om jag fått sitta med dig på den där restaurangen uppe på berget & sett ut över solnedgången. Att få sitta & samtala med dig in på sena kvällen om allt mellan himmel & jord...
Ljus... Dofter... Känslor... Minnesbilder.
Göteborg, Stockholm, bilfärder, lastbilsfärder, tunnelbana, karuseller, promenader, skratt & gråt... Jävlar vilken sommar...
Jag blundar, höjer volymen & lyssnar...
Alltid du...
Alltid...
All good things come to an end...
"Om ditt hjärta slår, kommer jag vara med dig, vännen, vart du än går..."
