Så var det fredag!
Denna morgon tog det riktigt emot att gå upp... Vaknade tio i 6. Lät mina snigel-ögon kika fram från under täcket. Hytte med näven & förbannade detta påfund som kallades vardagsmorgon!
Ingen lust.
Lyckades rasa ur sängen. Som inte ens känns som min säng... Min sovplats är juh förbövelen bredvid dig! Så man har lite känslan av att sova borta... Men inte på det bra sättet som innebär ett hotell eller en stuga någonstans, för där har det juh ändå funnits du...
Snarare känslan av anstalt. En sjukhusvistelse är angenämare.
Väcker mina änglar.
Gläds åt att Kevin är på gott humör & vi har en ganska mysig stund vid frukostbordet som denna morgon kännetecknas av rågbröd med gouda & paprika samt fil med nedskivade bananer.
Ingen lust.
Vill inte äta. Är ständigt mätt & illamående.
Kevin stannar hemma med mig idag & vi kör Saga till skolan. Därefter åker vi till Wijks så han får kränga om mina däck! Det är någonting med olja, smuts & ljudet av högtrycksmaskiner som ger mig ro... Säkert något underliggande faders-komplex.
När jag väl hängt hos Wijk en stund kändes saker lite bättre. Men lite dumt måste det ändå bli denna fredags förmiddag; när jag lade in däcken i förrådet lyckades jag riva ner en lampa i mitt ansikte så jag fick en svullen överläpp & ett litet blödande sår. Det är något med att skada sig själv som går som en röd tråd i våra gener...
Är sinnessjukt trött.
Men ska göra mig lite kaffe & plocka lite här hemma innan vi ska hämta döttrarna.
