Lördag kväll...
Det sades något om sjukdom förut & jag sade trött till barnen att nu fick de ge sig med sjukdom för jag orkar inget mer...
Saga såg på mig & konstaterade; men jag var dålig igår & du tog hand om mig fast att du var så trött!
Älskade ungar... Om jag så var på väg att dö skulle jag finnas där & ta hand om er om ni behövde det! Jag kommer ALLTID sätta er i främsta rummet!
...Precis som nu... När jag precis dragits in i sömnens mörker så vaknar jag av ett ljud. Instinktivt vet man att något är fel, varenda sinne skärps & man kan känna det i luften, precis som när mormor, mamma, pappa & farmor dog. Precis som när Saga höll på att kvävas som liten. Precis som vid ett antal andra tillfällen, man bara VET att något är fel.
Ett tillsynes enda jättesteg så var man inne hos barnen & finner Ellie alldeles nedspydd i en färgglad sörja.
Inte jättekonstigt iofs då hon ätit riktigt bra idag! Både frukost & i matväg har det inte knusslats någonting. Men även glass på förmiddagen, deg vid bakningen & lite godis & ostbågar nu på kvällen. Jag tror hennes degmissbruk kan vara skurken till att det blev lite för mycket för hennes mage dock....
Så nu efter att jag torterat henne i duschen, slängt ur alla hennes sängkläder & aldrig önskat så mycket i hela mitt liv att jag hade en egen tvättmaskin, så halvsitter jag här i soffan med Ellie på bröstet & hinken bredvid & vågar inte somna då den beskyddande modersinstinkten tagit över...!
Hejdå sista natten med möjlig sömn... Let’s face it. Jag kommer inte vara en energisprudlande glädjespridare denna delen av utbildningen heller :P
Men å andra sidan kommer jag vara en ensamstående trebarnsmamma som gör allt för sina små & vänder ut & in på sig själv för att allt ska funka & dessutom kämpar som en idiot med att nå sina drömmar & bevisa för sig själv att hon verkligen är värd det där egenvärdet som alla pratar på! :)
Och jag vill inte vara med dig för att jag behöver... Utan för att jag VILL... För det finns kärlek...
Men just nu önskar jag verkligen att vi var två... Så när jag blev alldeles nedspydd så kunde du hålla henne tryggt i din famn, för du är världens bästa pappa, medan jag fick duscha. Känns jobbigt att lämna henne själv den lilla stunden... Vet vad mycket man behövde tryggheten när man var sjuk...
Nu ska jag fortsätta vagga henne i min famn. Det är inte första vakennatten med mina barn & det lär inte vara den sista... Men när jag ser lyckan i era skrattande ansikten, så är det värt varenda sekund...!
Jag älskar er mer än livet självt!❤
